När jag nu har gått igenom mina utgångspunkter för att studera sex, går jag vidare mot mina utgångspunkter för att studera filosofi.
Filosofin studerar inte verkligheten. Den studerar det vi redan vet om verkligheten. Den vänder och vrider på orsakssamband och olika sätt att systematisera de kunskaper vi redan har. I sin enklaste form handlar filosofi om definitioner: Vad är mening? Vad innebär det att ha en fri vilja? Filosofin hittar samband mellan olika fakta, begrepp, symboler och system. Den gör världen mer begriplig, men inte genom att upptäcka sedan tidigare okända fakta om världen, utan genom att utöka våra möjligheter att prata om och därmed att tänka på världen. Med andra ord så hjälper filosofin oss att förstå vad vi menar (det var det som Sokrates var en pionjär inom, att rakt ut fråga folk vad de menade med de begrepp som de slängde sig med).
Filosofin är av ett helt annat slag än vetenskapen. Vetenskapen gör nya observationer, medan filosofin reflekterar över de vi redan har gjort. Över de observationer som vetenskapen har gjort, och över de som vi har gjort utanför vetenskapens ramar. För att förstå världen behöver vi rimligtvis både observation och reflektion. Att det senare inte är på modet är antagligen ett tecken på att ganska få bryr sig om att verkligen förstå. Så länge verkligheten fungerar någorlunda friktionsfritt, nöjer de flesta sig med att handla enligt de förutsättningar som de får. Och kanske är det inget fel i det. Men det är lite tråkigt för oss som av någon anledning vill förstå allting trots att det fungerar ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar