När det gäller den mänskliga världen så har jag en princip om att alltid försöka leta upp det som är bra i det som är dåligt. Inte på grund av någon form av missriktad diplomati, utan för att kunna bekämpa det. Människor upprätthåller ju inte det som är dåligt för att det är dåligt, utan för att det på något sätt är bra. Kanske är man rent av själv med och upprätthåller det på något hörn, genom handlingar som man tror är bra eller åtminstone oskyldiga. Därför är jag intresserad av vad som är bra med krig, mord, våldtäkt, misshandel, tyranni, politisk korrekthet och så vidare.
Givetvis är det inte heller fel att konstatera vad som är dåligt med det som är dåligt. Men det räcker att konstatera det tills man själv är övertygad. Visst kan man fortsätta att upprepa argumenten för det dåligas dålighet för att övertyga andra. Men i sin egen tankevärld bör man försöka komma vidare, om man är ute efter att få en klarare bild av saker och ting. Det är heller inte fel att intellektuellt klargöra vad som är bra i det som är bra. Men vet man det så vet man det.
Att förstå vad som är bra med det som är dåligt är dessutom en intellektuell utmaning. Och en sådan utmaning som jag skulle vilja anta är att begripa vad som var så bra med den där Kim Jong Il. Folk gråter bevisligen över hans död på gatorna. Och inte ens i Nordkorea kan man väl tvinga människor att gråta. Jag ska leta upp något läsbart på ämnet. Tips mottages tacksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar