Fritiden har nått kvinnosläktet

Här är alltså artikeln som jag skrev i januari i år, när diskussionen om kvinnors (alltför) konservativa fritidsintressen hade varit igång ett tag:

Socialkonservatism har blivit ett nutida samtalsämne, med kvinnor i fokus. En våg av intresse för heminredning, kakbakning och inomhuspyssel har nämligen visat sig genom bloggar och traditonella massmedier. Även på klädfronten har en tydlig retrotrend anammats av vissa grupper av kvinnor, med klänningar inspirerade av 50-och 60-talens mode. Bekymrade röster höjs. Romantiserar dagens unga över gårdagens könsroller? Pressas dagens unga kvinnor att vara både moderna hemmafruar och lyckade karriärkvinnor? Är den jämställda och självständiga kvinnorollen hotad?

Inte alls. Att specifikt kvinnliga fritidsintressen utvecklas är helt enkelt ett symtom på att kvinnor ur de breda befolkningslagren för första gången i historien kan räkna med ett visst mått av fritid.

För männen kom denna rätt till fritid för ett ganska bra tag sedan. 50- och 60-talens snabba produktivitetsökning gav folkflertalet både en aning tid och en aning pengar att spendera på intressen utöver livets nödtorft. Eftersom männen inte förväntades delta i hushållsarbetet, blev arbetstidsförkortningar liktydigt med tid för dem själva. Så slog de manliga fritidssysselsättningarna igenom på bred front. Gärna med familjens bästa som tacksam ursäkt, som att pyssla med en bil som familjen skulle åka i eller att renovera ett extra hus för familjen att bo i på semestern.

Denna fritidsexpansion gav näring åt idén att män egentligen bara är stora pojkar. Inte i styrelserummet eller operationssalen eller i talarstolen, förstås. Men på fritiden blev mäns intressen i mångt och mycket en fortsättning på vad de hade lekt som små: När pojkar leker med små bilar leker män med stora bilar. När pojkar bygger kojor bygger män ett garage eller ett en farstukvist.

De små flickorna lyste däremot med sin frånvaro i de vuxna familjemödrarna, vars dagar fylldes med arbete. Först hushållsarbete och, när dagis och hushållsmaskiner minskade detta, både yrkesarbete och hushållsarbete. Det är först nu som vi på bred front får se även vuxna kvinnor plocka fram barnen inom sig. Med stor entusiasm tar vissa av dem sig för att ordna en fulländad tebjudning, att virka en liten, liten kofta alldeles själva eller att köpa hur många och hur excentriska prinsessklänningar de vill.

För fritiden, och därmed möjligheten och kravet att utveckla fritidssysselsättningar, har till slut även nått kvinnorna. Jämställdheten är fortfarande inte perfekt, men under de senaste 20-30 åren har dramatiska framsteg har skett när det gäller kvinnors tid för sig själva. Kvinnor med småbarn har i många fall lika mycket tid för sina egna intressen som män med småbarn. Och unga kvinnor behöver inte längre kämpa stenhårt för att undvika en förfördelad lott. Tidigare generationers unga, giftasvuxna kvinnor vårdade sitt yttre med sammanbitet allvar. Före de jämställda idealens genombrott kanske främst för att få gifta sig med någon som var trevlig och hyfsad och tjänade lite bättre med pengar. Sedan försköts konkurrensen gradvis till att gälla ett fåtal vettiga karlar som inte bara var hyfsade och trevliga, utan även fattade det här med jämställdhet och delat ansvar. Om man skulle få en av de vettiga männen gällde det att tävla i samma division som alla andra och se till att framhäva sin skönhet, stil, charm och goda smak.

Men något har hänt även här. År 1949 skrev Simone de Beauvoir i Det andra könet att den vuxna, fortfarande vackra kvinnans målsättning när hon klär sig är att framhäva sin egen skönhet, medan den lilla flickan och den gamla kvinnan låter kvinnligheten sitta i fantasifulla och ofta överdrivna kläder. Och nu verkar det som att även kvinnor på höjden av sin skönhet börjar ta sig friheter av samma art som små flickor. I stället för att lägga allt fokus på att omsorgsfullt paketera sin egen skönhet, väljer de kläder för klädernas egen skull. Kanske utifrån något speciellt intressant tema, som 50-60-tal. I stället för att bara visa att de är vackra och har stil, utvecklar de en estetisk subkultur.

Internets utbredning har underlättat skapandet av sådana specialiserade stilgrupper. Och när sådana gruppers betydelse har ökat, har betydelsen av mäns åsikter på området minskat. Det samma gäller för husligheten. 50-talets kvinnor bakade kakor till mannen och barnen och för att ha något att bjuda besökare på. Dagens entusiastiska kakbakare bakar kakor för att fotografera dem och visa dem på sina bloggar och kanske för att ordna en välplanerad tebjudning dit man bjuder in andra särskilt utvalda kakfetischister. Kvinnan lever inte längre i mannens skugga, ängsligt sneglande på vad han ska tycka om middagen och hennes nya klänning. Även om hempysslandet i sin konkreta form fortfarande sker inom hemmens fyra väggar, utvecklas det i ett nätverk av och för en större grupp människor.

Tyvärr kan alla fritidsintressen gå över styr och ta över ens liv. Precis som vissa män blir som besatta av tanken på att en dag få klart sommarstugan eller att trimma sin veteranbil till perfektion så har hushållsfetischismen blivit för mycket för vissa entusiaster. De goda nyheterna är att i stort sett ingen tar illa vid sig om man skalar ner sådana fritidsintressen när man tröttnar på dem. Visst, de andra grabbarna i veteranbilsklubben kommer kanske att titta snett på den som kommer med en rosthög till uppvisningsfärden och väninnorna som brukar samlas på fikastunder och middagar kommer antagligen att tycka att den som inte längre orkar leta upp nya recept är en tråkmåns. Men ingen utanför dessa hobbygemenskaper kommer att ha ett ont ord att säga om det.

Men, när det nu är så lätt att låta bli, varför väljer vissa kvinnor ändå att ägna sin fritid åt så traditionellt kvinnliga sysslor? Arv, miljö eller fri vilja? De kan förstås inte avgöras med någon säkerhet. Vad man kan konstatera är att många 70- och 80-talister har vuxit upp med en far med ett visst mått av utrymme för fritidsintressen och en mor utan något större utrymme för sådant. Vilka intressen och lustar var dessa kvinnor tvungna att undertrycka? Det vet vi inte. Men om de skulle ha velat ha lite mer tid till att ordna bjudningar, så köpte de antagligen gärna en dockservis till dottern. Om de gärna hade ägnat sig mer åt mode, så sydde de antagligen prinsessklänningar dottern med stor entusiasm. Så kanske gör dagens unga kvinnor helt enkelt verklighet av vad deras mödrar skulle ha gjort en generation tidigare, om de hade fått tid. Dagens kakbakande och klänningssyende mödrar är fria att öppet utöva sina intressen i sin egen rätt, precis som deras män redan har varit i någon generation. Och barnen av idag kan nyktert observera huruvida mammas, pappas eller någon annans fritidsintressen verkar vara de mest givande.