Några gånger har jag hört åsikten att uttrycket ”den fria viljan” är en tautologi. Att själva definitionen på viljan är att den är fri. Men jag tror inte att det stämmer. Det finns även en ofri aspekt av det vi kallar vilja.
När man pratar om viljans frihet kommer ofta ganska futtiga experiment upp, typ välja mellan korv och hamburgare eller välja mellan en nyttig eller onyttig efterrätt (till exempel i Thomas Nagels populärfilosofiska bok Vad är meningen med allting?). Som om vi känner oss som allra friast i det som inte spelar någon större roll.
När vi gör val i sådana relativt världsliga frågor, så relaterar vi ofta dessa val till högre syften. Om man väljer att äta nyttig mat, relaterar man det till att man vill vara hälsosam, vacker eller långlivad. Om man väljer att hjälpa en främling i nöd så kan man relatera det till att det är ens plikt, eller att man vill att världen ska vara en så lycklig plats som möjligt, och så vidare. Men någon gång kommer man till en punkt där man inte kan härleda viljan längre. Varför vill jag verka för att världen ska vara en lycklig plats? Jag bara vill det. Och vid den punkt där man inte längre kan härleda sina val till ett högre syfte, är viljan inte längre rationell. Så länge ett högre syfte finns, kan man försöka räkna ut vilket alternativ som bäst uppfyller det högre syftet.
Men varifrån får vi dessa högre syften, denna yttersta vilja? Ingen aning. På något sätt bara vet vi vad vi vill. Kan vi vilja vilja annorlunda? Om man vill, till exempel, söka efter sanningen, kan man då bestämma sig för att vilja intressera sig för mode i stället då? Inte som jag uppfattar det, i alla fall. Det är som att ens yttersta vilja är en form av orubblig order. I de allra viktigaste frågorna bestämmer man inte vad man vill, utan man upptäcker vad man vill.
Jag tror att det är härifrån som tron på högre makter kommer ifrån. Om de högre syften man ser framstår som order, ligger inte tanken att någon gav en dessa order långt bort. Eller så är Gud helt enkelt den yttersta viljan. Alltså, när troende människor får uppenbarelser från Gud, är det samma sak som när sekulära människor inser vad de verkligen tycker är rätt och viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar