Ikea har gjort svenskheten till en handelsvara. Till synes
utan att skämmas för de har de gjort om en nationell identitet till ett
argument för att få sälja möbler. Precis som det passar dem, förstås. När jag
var på Ikea i Dubai senast och lämnade in mina barn på ”Småland” fanns en
reklamskylt i närheten, med orden ”Fika is Swedish for taking a break” eller
något liknande, illustrerat med en bild på en hamburgare. Är det någon svensk
som skulle kalla hamburgare för fika? Nej, men spela roll liksom. Och på Ikea i
Bilbao träffade jag på en blonderad ung kvinna iklädd någon slags svensk
folkdräkt. Hon log professionellt vänligt mot mig, ovetande om mina funderingar på att gå och
anmäla mig för varuhusledningen för att stjäla hennes arbete.
Att vi låter ett privat företag göra om svenskheten till
billiga försäljningsknep gör oss kanske bara mer svenska. För den viktigaste
delen av den svenska identiteten är väl ändå att se denna identitet som något
värdelöst och nästan föraktligt? Vi säljer den till lägstbjudande, till den som utnyttjar
den mest hänsynslöst, för att visa hur lite den betyder för oss.
Länk till artikel i DN om Ikeas variant av den svenska toleransen mot främmande kulturer. GP skriver också om det. Och SvD. Och Aftonbladet. Det är normalt att företag, även svenska företag, försöker tjäna pengar. Men det blir lite besvärande just i ett fall då vi har låtit ett företag mer eller mindre ensamt representera vår nationella identitet i omvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar