Etablissemanget

Jag har skrivit en bok. Den appellerar inte till etablissemanget. Den polemiserar inte mot dem heller. Den har inte med dem att göra alls. Så länge man går ute i skogen och tänker och skriver går det bra att ignorera vad journalister, förläggare, akademiker och etablerade författare tycker är intressant. Det går bra ända tills man börjar fundera på att dela sina tankar med andra människor. Då inser man sitt beroende av dem som vet hur man säljer böcker och hur man får recensioner.

Fast egentligen har jag ingen större lust att sälja böcker. Jag gillar inte systemet där man stänger in information på papper och beter sig som en profitmaximerande monopolist mot det fåtal som är intresserade av den. Kanske skulle det vara värt att bryta mot sådana principer om det stod mellan att kunna leva på att skriva eller inte, men jag rör mig inte i den divisionen. Antagligen varken nu eller senare.

Egentligen har jag inget större intresse av att bli recenserad av etablissemanget heller. När boken aldrig vad tänkt för dem, varför skulle då jag eller någon annan bry sig om deras åsikt om den? Jag har skrivit boken för dem som tänker själva, så det är dem jag skulle vilja nå fram till. Helst utan att störa etablissemanget mer än nödvändigt. Hur gör man då? Lägger ut det man har skrivit på internet och hoppas att det sprider sig av sig självt mellan de fåtaliga personer som faktiskt skulle kunna vara intresserade? Betalar några tusenlappar till ett tryckeri i Litauen, skickar ett recensionsexemplar till Bibliotekstjänst och hoppas på att det i bästa fall får stå tyst som en mus på bibliotekens filosofihyllor och vänta på någon som kan tänkas vara intresserad? Jag vet inte. Jag är tacksam för alla råd i frågan.