Aayan Hirsi Ali och varför rationella människor bör hålla käften offentligt

Nu har jag läst en bok igen: Mordet i Amsterdam av Ian Buruma. Den handlar främst om integrations- och invandringsdebatten i Nederländerna och, som titeln antyder, om mordet på Theo van Gogh. Men min idol, Aayan Hirsi Ali, var också med på ett hörn. Ni vet, hon som säger det som är så självklart och sant och egentligen oomtvistligt för den som tänker rationellt. Om det nu är så att en kultursfär är så mycket bättre på att ordna behagliga och fria liv för sina medborgare, i synnerhet för dem som råkar vara kvinnor, borde då inte alla ha rätt att leva enligt denna kultursfärs normer? Svårt att argumentera mot på ett rationellt plan.

Det är bara det att rationalitet är en provokation i sig. Den offentliga debatten styrs bara i mindre grad av rationalitet. Hade Hirsi Ali i stället varit en vit man så hade hennes uttalanden bara varit ytterligare ett irritationsmoment. Nu när hon i stället är en somaliskfödd kvinnlig före detta muslimsk fundamentalist blir hennes exempel i stället en appell till jordens alla människor: Sluta vara så puckade och var rationella som jag i stället. Titta på mig, vem som helst kan bli rationell. Men trots att Aayan helt klart har haft vissa faktorer emot sig när det gäller att bli rationell, så har hon också ett par faktorer för sig: Hon är lika intelligent som hon är modig. Och det är inte alla. Varken bland österlänningar eller västerlänningar. Och bland dem som inte är som hon är många beredda att betala ett ganska högt pris för att slippa vara rationella. Hirsi Ali har inget att erbjuda dem. Ingen försiktig medelväg, inget förslag om hur man kan få det lite bättre, men utan att mista tryggheten i sitt invanda tänkande. Bli rationell eller skyll dig själv.

Precis så tänker jag också. Jag orkar inte heller ta hänsyn till hur-folk-verkligen-är. Och därför har jag insett att jag inte bör uttala mig offentligt. De som trots allt väljer att stå bakom rationaliteten i det offentliga, bör helst hysa ett nästan övermänskligt begär att göra människor upprörda. Som Theo van Gogh och för den delen Lars Vilks tycks ha gjort. Annars orkar man inte. Detta har lett till att rationalitet har kommit att förknippas med provokationslusta. Men det har egentligen inte mer än så med vart annat att göra. Det finns mängder av människor som är rationella, men inte orkar uttala sig offentligt eftersom de inte gillar att provocera folk. Helst skulle dessa rationella människor hitta någon slags kodspråk som bara andra rationella förstår, eller åtminstone som bara appellerar till den rationella sidan hos folk. Då skulle man kunna föra en landsomfattande rationell diskussion utan att provocera någon. Men att hålla underjordiska diskussioner är antagligen en provokation det också.