måndag 8 oktober 2012

Ingen tittar på mig


Jag skrev just in mina personuppgifter tillsammans med ett rabattkort på kollektivtrafiken. Så när helst jag reser någonstans och bipar mitt kort, så kommer någon, någonstans att veta att en person med mitt namn och personnummer och därmed kön och ålder och bostadsort och civilstånd och familjesituation och beskattade inkomst reste just där just då. Borde jag bry mig? Borde jag bli upprörd? Det blir jag i alla fall inte. Jag ger tusan i min personliga integritet, för jag kan inte föreställa mig att någon skulle vilja förfölja just mig i datafilerna. Varför skulle de? Jag är väl inte intressantare än någon annan.

Kommunister är ganska fixerade vid Säpo. Det var jag också när jag var i tonåren (och kommunist). Jag älskade dem, för de antydde att jag var potentiellt meningsfull. Om de faktiskt hade tid och ork att sätta upp en sån som mig i sina register, så måste jag ju ändå vara en del av något betydelsefullt. Det är ganska stort för en tonåring, faktiskt.

Kommunisterna säger förstås att de tycker att åsiktsregistreringen var/är förskräcklig. Men är de inte i hemlighet lite förtjusta över den? Är inte de som har fått ut akter med flera sidor av information om sig själva lite stolta över att ha nått sådana höjder i den vänsterradikala subkulturen att de blir betydelsefulla även för världen utanför den? Och omfattar inte denna dröm om att vara betydelsefull alla som oroar sig för ett framväxande övervakningssamhälle? Jag är potentiellt övervakad, alltså finns jag. Även om det uttalade syftet med att alla ska bipa sina kort på bussen är att planera kollektivtrafiken, vem vet vad som döljer sig runt hörnet? Kanske en värld där enskilda bussresenärer blir betydelsefulla nog att förfölja? När detta väl händer, tänk om man inte kan betala på bussen utan att vara registrerad då? Så vi måste förbereda oss för denna betydelsefulla framtid genom att vägra hjälpa vårt aptråkigt välfungerande och konfliktbefriade samhälle att optimera busstidtabellerna. Eller bara fortsätter vi att vara aptråkiga.

4 kommentarer:

  1. Jag är ju lite halvkommunist men jag har som du inte heller något emot att bli registrerad, för det känns som att det inte kan användas till så mycket negativt. Jag tycker det vore värre i så fall med vad man röstar på eller något sånt, ifall någon regering skulle flippa ur och bli som hitler eller andra som rensade ut alla oliktänkande.Jag tror inte att Reinfeldt skulle flippa ur, men vem vet vilka partier som helt plötsligt kan röstas fram till betydelse..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast just kommunister har ju varit de första att bli utrensade i till exempel Sydamerika på 70- och 80-talen. Så visst, vem vet vad som händer om Svenska Fascistpartiet tar makten. Det är bara det att det verkar så osannolikt. Och det är därför jag för cyniska resonemang om vilka andra drivkrafter än uppriktig rädsla som kan ligga bakom motståndet mot åsiktsregistrering.

      Nu hoppas jag visserligen att Säpo har slutat förfölja kommunister. Inte för att jag tror att det spelar någon roll för de registrerades del, men för att det verkar vara ett fantastiskt slöseri med pengar. Säga vad man vill om svenska kommunister, men de brukar vara ytterst disciplinerade när det gäller att undvika att bruka våld.

      Radera
  2. Alla datorsystem kan knäckas. Potentiellt är det möjligt att sälja information om var du är någonstans till vem som helst inklusive den undre världen när systemet är knäckt. Nu tror jag iofs att bussen du har åkt med inte direktrapporterar. Men tjuvarna kan sitta och studera resmönster och välja ut hus från statistiken istället för att punktbevaka hus. Det är lite otäckt så fort någon som man inte litar på har den typen av information.

    SvaraRadera
    Svar
    1. All informationsspridning har sina risker. Det ligger i samhällets intresse att man gör det så svårt som möjligt för de illvilliga och så lätt som möjligt de välvilliga, vilket ibland kan stå i konflikt med vartannat. Avgörandet bygger på sannolikheter. Och förr eller senare kommer man antagligen att räkna fel så att de illvilliga tjänar mer på något än de välvilliga. Kanske just den här gången. Eller en annan gång.

      Radera