Man är inte en mördare bara för att man är underklass

I går kväll såg jag något så ovanligt som en ganska bra svensk film: Odjuret. Den var bra fram till slutet. Då blev den riktigt, riktigt dålig.

Spoilervarning nu: Filmen har i princip ingen handling. Den bara beskriver sydsvensk landsbygdsunderklass. Och den gör det riktigt bra. Att jag vet det beror på att jag själv umgicks (läs söp) en del med sydsvensk småstads- och landsbygdsunderklass när jag var i sjutton-artonårsåldern. Så jag känner igen mig i ett antal scener från filmen: Skildringen av ett tafatt suparsamtal om religion mellan ung underklassman och en ännu yngre kvinna från en frireligiös familj är till exempel lysande. Sättet som de träffas ett fåtal personer för att supa är också typiskt. Filmen visar även att underklassens ungdomssektion inte är en gruppering som man med automatik föds in i, utan ett samhällsskikt där de som inte riktigt passar in någon annanstans kan ty sig till för kortare eller längre perioder. Som tjejen från den frikyrkliga familjen i filmen, och för den delen som jag själv i tonåren. Odjurets avbildning av underklassmäns taffliga gentlemannamässighet var också mycket träffsäker. 

Så Odjuret var en överraskande bra beskrivning av en relativt stor subkultur som de flesta som inte tillhör saknar inblick i, och kanske inte vill ha någon inblick i heller. Felet med filmen var att den inte kunde nöja sig med att synliggöra en viss form av ungdomskultur. I stället tog den på sig den tveksamma och fullständigt övermäktiga uppgiften att förklara, eller åtminstone beskriva vad som leder en människa att begå ett irrationellt och synnerligen grovt våldsbrott: Här berättar personerna bakom filmen om att de inspirerades av det omskrivna dubbelmordet på Hallandsåsen, då två unga män rånmördade två ytligt bekanta kvinnor på en bil. Filmskaparna tycks ta för givet att förklaringen till ett sådant mord huvudsakligen finns i en viss samhällsklass. Först på slutet, då två unga kvinnor mördas helt oprovocerat, förstår man att filmskaparna inte alls var ute efter att visa en samhällsklass, utan för att porträttera denna klass som civilisationens gräns mot det barbari som filmen hade tagit till uppgift att förklara.

Men är det egentligen så? Är inte underklassens kultur likaväl en form av kultur? Visserligen sämre än andra former av kultur. Men det händer trots allt ganska sällan att underklassmänniskor mördar varandra. I synnerhet händer det sällan att de mördar kvinnor som de är ytligt bekanta med. Det vore betydligt intressantare att få veta varför de, trots sin brist på bildning och förfining, i de flesta fall nöjer sig med att misshandla varandra utan att faktiskt slå in skallen på varandra. Lika lite som antropologer har hittat det fullkomliga barbariet på främmande kontinenter, kan man hitta det i någon specifik svensk samhällsklass. Ska man studera barbariet måste man studera det där det ligger under alla former av kultur. Det räcker inte att man studerar den kultur som är lite, lite sämre än de andra på att undertrycka det.