måndag 10 september 2012

Lacan var ett orakel


Jag har inte ens orkat prova att på allvar läsa något som Jacques Lacan skrev själv. Efter vad jag har förstått kunde han inte skriva. Däremot ska han ha kunnat tala. Fransoserna har ju ett lite speciellt förhållande till det talade ordet, så just där tror jag att man kunde bli en av landets mest kända intellektuella utan att skriva. 

Jag har däremot läst en transkriberad föreläsningsserie av Lacan som fanns på kommunbiblioteket. Den var sådär. Gick att läsa, men jag vet inte om jag blev klokare. Från min horisont sett är Lacans starka sida i stället lösryckta citat. ”Mannen har fallos, kvinnan är fallos”. ”Det finns ingen sexuell relation” för ”kvinnan existerar inte”. Så fort någon, Judith Butler i Gender Trouble till exemepel, försöker analysera dessa citat blir jag irriterad. Vaddå sant eller inte sant? Allt Lacan sa är sant, det hör man väl? Han var ett orakel som kom med allegoriska, men nödvändigt sanna uttalanden som egentligen var mer poesi än vetenskap eller filosofi. Han fångade det som det känns som att alla egentligen vet i kompakta, enkla meningar. Och så sa han en jäkla massa obegripligheter också…tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar