Jag har inte ens orkat prova att på allvar läsa något som Jacques Lacan skrev
själv. Efter vad jag har förstått kunde han inte skriva. Däremot ska han ha
kunnat tala. Fransoserna har ju ett lite speciellt förhållande till det talade
ordet, så just där tror jag att man kunde bli en av landets mest kända
intellektuella utan att skriva.
Jag har däremot läst en transkriberad
föreläsningsserie av Lacan som fanns på kommunbiblioteket. Den var sådär. Gick
att läsa, men jag vet inte om jag blev klokare. Från min horisont sett är Lacans starka sida i stället lösryckta
citat. ”Mannen har fallos, kvinnan är fallos”. ”Det finns ingen sexuell
relation” för ”kvinnan existerar inte”. Så fort någon, Judith Butler i Gender
Trouble till exemepel, försöker analysera dessa citat blir jag irriterad. Vaddå
sant eller inte sant? Allt Lacan sa är sant, det hör man väl? Han var ett
orakel som kom med allegoriska, men nödvändigt sanna uttalanden som egentligen
var mer poesi än vetenskap eller filosofi. Han fångade det som det känns som
att alla egentligen vet i kompakta, enkla meningar. Och så sa han en jäkla
massa obegripligheter också…tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar