För några inlägg sedan klagade jag över att det är en
alltför knäpp grej att göra att ta sig till Arabien i en västerländsk kvinnas
kropp för att det liksom ska räknas som en erfarenhet av världen. Precis efter det hittade jag en bok på
biblioteket av en som har gjort precis detta. Och hon har gjort det bra.
Om Syrien var lätt absurt när jag var där, så är
Saudiarabien en av de mest skruvade platserna på jorden. Därmed är en
journalist precis rätt person att skicka dit. Det behövs ingen djupare analys,
det behövs bara någon som kan skriva ner vad som är uppenbart så fort man
släpps innanför landets gränser. Bristen på analys skyddar även Thunander från
alla anklagelser för bristande politisk korrekthet. Hon beskriver ju bara hur det är. Slutsatserna ligger nästan helt hos läsaren.
Hade Saudiarabien inte varit ett så slutet land så hade
förstås ett sådant reportage haft mindre värde. Men nu är det just slutet. Jag uppskattar till stor del
Thunanders reportage eftersom hon i mitt ställe gör samma sak som jag själv hade gjort om jag hade kunnat resa till Saudiarabien, men nu har fått nöja med med att göra på platser som Dubai, det vill säga registrera vardagliga saker som människor klär
sig och hur ett shoppingcenter ser ut. Författarens västerländska blick är
värdefull här, eftersom den registrerar vad ett inhemskt öga inte skulle tycka
krävde närmare beskrivning. Just därför tycker jag att Thunanders bok är ett lysande
komplement till en bok kallad Flickorna i Riyad, skriven i romanform av Rajaa al-Sanea,
en ung överklasssaudiska i exil. Den beskriver vilka möjligheter och
begränsningar som livet i Saudiarabien kan erbjuda kreativa unga kvinnor. Den
ger säkerligen inte en fullständig bild, men till skillnad från det allra mesta
annat ger den en över huvud taget en läsbar bild från ett slutet land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar