Just nu läser jag The
parallax view av Slavoj Zizek (hittade den antagligen upphovsrättsvidrigt utlagd
här). Än så länge tycker jag att den är den bättre än andra, mer politiskt inriktade böcker av Zizek som lätt blir lite problematiska om man inte råkar vara kommunist.
Zizek tycks ha en styrka i att följa en idé mellan olika
upphovsmän (Kant och Hegel till exempel). Det är intressant på sitt sätt. Om inte annat får det mig
att fundera över meningen i att spåra en idé över flera tänkare: Är idéer
meningsfulla i sig, eller är meningen med nya idéer enbart att peka på en
aspekt av verkligheten som hittills har varit ourskiljbar? Gav Kant oss en idé
att bygga vidare på? Eller öppnade hans idéer våra ögon för en aspekt av
verkligheten? När vi läser Kant, förstår vi då hans idéer eller förstår vi i
någon mån verkligheten så som han förstod den?
Finns alls denna generella, långt från enbart materiella
verklighet som jag antar att idéerna syftar på? En stor del alla filosofer
skulle antagligen inte spontant hålla med om det. Men om den finns, och om den
är potentiellt tillgänglig för människor från alla bakgrunder i alla tidsåldrar,
så bygger vi egentligen inte vidare på idéer när vi ägnar åt oss filosofi. Utan
vi får upp ögonen för nya aspekter av verkligheten, som i sin tur kan leda oss
till ytterligare aspekter av verkligheten som inte tidigare har sett.
Detta verkar ju leda tillbaka till det gamla problemet huruvida "verkligheten" produceras av oss eller finns där oberoende av oss.
SvaraRaderaJag läser ju Being and Time nu, så gott det går, med hjälp av Hubert Dreyfus föreläsningar. Dreyfus ägnar mycket möda åt att försöka förtydliga huruvida Heidegger anser att världen skulle finnas där utan oss eller inte.
Ett intressanta citat, om jag minns rätt: "The fact that something is, is independent of us, but the way in which it is is dependent on us." Tanken verkade vara att saker finns överhuvudtaget inte för att vi vill det utan för att de "externt" har fått lov att finnas. Men alla andra egenskaper, relationer, mening etc som vi tillskriver entiteter skulle alltså vara beroende av oss - Dasein - och våra praktiker.
Jag har en bra bit kvar med att förstå de här delarna av Heidegger.
Han säger också någonstans att humör avslöjar världen, att de frambringar saker. Vilket verkade relevant för detta sammanhang.
Deleuze säger ju, som du säkert läst, att filosofins uppgift är att skapa koncept. Det verkar för mig som att man skapar världen när man skapar koncept. En extern, oberoende verklighet skulle för mig vara ytterst djupt begravd under så många lager av koncept att kanske ingen kan beröra eller uppfatta den.
Nu, när jag sagt allt ovanstående, verkar det som att din fråga "Gav Kant oss en ide att bygga vidare på?" kan besvaras givet en passande definition av verkligheten. Om verkligheten är något som är helt oberoende av oss, tror jag filosofer ger oss ideer snarare än att öppna upp denna. Ideerna fungerar i någon mån som ett gränssnitt mot verkligheten. Men om "verkligheten" är något som vi alla är överens består till stor del av koncept, så tror jag att filosofer har möjligheten att öppna upp den mer, t ex genom att avslöja begravda och djupt liggande koncept som man oftast inte ser. Detta borde ju vara "verkligt" för de flesta. Du nämner en tredje kategori av verklighet, en som är tillgänglig för människor (inte tänkande varelser i allmänhet) från alla bakgrunder i alla tidsåldrar. Detta låter lite som en kompromiss mellan den helt fristående och den helt "interna" verkligheten, eftersom den bara behöver uppfattas av människor.
För mig är frågan om huruvida vi kommer närmre verkligheten, eller bygger konceptuella luftslott, så att säga, en icke-fråga. Jag anser att filosofins uppgift är att kontinuerligt skapa de koncept som människor behöver för att kunna hantera världen de befinner sig i. Jag menar att sådana koncept kan bedömas efter hur väl de fungerar som kryckor och instrument, och att det är här det egentliga värdet skulle ligga.
Frågan huruvida verkligheten eller koncepten kommer först är relevant för frågan om individens frihet. Om koncepten är vår enda väg till verkligheten så blir vi väldigt beroende av de koncept vi har omkring oss (så som Foucault påstod). Då kan vi i princip bara utveckla de koncept som vi råkar ha tillhands.
RaderaOm vi däremot kan uppfatta någon form av pre-konceptuell verklighet så har vi en helt annan frihet att leta bland olika koncept för att beskriva denna verklighet. Så uppfattningen om en gemensam pre-konceptuell verklighet ger andra möjligheter för enskilda individer att tänka utanför den tidsanda, region och så vidare som de lever inom.
I det sammanhanget tycker jag att det är mindre viktigt om det finns en pre-konceptuell verklighet som kan uppfattas av alla människor eller alla varelser. Det väsentliga är om det finns någon pre-konceptuell verklighet som kan uppfattas av två eller fler tänkande varelse över världen och historien. Om något sådant som en pre-konceptuell verklighet existerar, kan dessa två eller flera individer känna igen den och skapa sig en tydligare bild av den när de ser varandras beskrivningar av den.