Är pornografi en konstart?

Konsten ska väcka känslor. Konsten ska skildra det svårgripbara i tillvaron. Konsten förstorar upp det väsentliga på det mindre väsentligas bekostad. Att bara måla av ett landskap som man råkar ha framför sig räknas väl inte riktigt som stor konst. Att däremot ta fram vissa aspekter av detta landskap, ett visst skimmer och så vidare, gör en målning till verklig konst.

Sexualiteten kan inte beskrivas dokumentärt. För i sin essens är den ju främst sensuell. Och hur beröring känns på det sensuella planet kan bara mottagaren veta. Därmed är pornografin en samling allegorier för något som inte kan förmedlas direkt. Pornografin måste isolera vissa principer ur sexualiteten, typ subjekt-objekt, överordnad-underordnad och så vidare för att förmedla en bild av en mycket svårbeskrivlig verklighet. 

Lyckas man? Man lyckas i alla fall väcka känslor. Och man lyckas allra oftast väcka starkare och mer komplexa känslor än den ”fina” konsten. Officiell konst som ska väcka känslor brukar mest göra folk arga eller äcklade, åtminstone den delen av den som verkligen når fram till allmänheten. Pornografin gör också folk arga och äcklade, men också upphetsade (i en eller annan grad vid ett eller annat tillfälle) och får antagligen betydligt fler människor att känna igen sig själva än den konst som räknas som konst.

Genom att kalla pornografi för konst så antas jag gilla pornografi, eftersom ”konst” ska vara ett positivt laddat begrepp. Konst är det som fångar det svårgripbara, väcker känslor och får oss att se andra sidor av verkligheten. Men bara progressiva sidor av verkligheten? Bara politiskt korrekta sidor av verkligheten? Inte det som får oss att se det reaktionära och politiskt inkorrekta i oss själva och som väcker känslor som gör oss till sämre människor i stället för bättre? Ligger då konstens själva definition mer i dess politiska innehåll än i vad och hur den avbildar?