När jag nu är inne på ämnet perversion, skulle jag vilja ta
upp den grövsta perversionen av dem alla: Fritänkande. De senaste årtiondena
har verkligen inneburit framsteg för perversioner i allmänhet. Numera drivs Darkside,
en kontaktsida för sexuellt perversa svenskar (femtusen medlemmar ungefär) på
ideell basis, som en slags välgörenhet. För det är ett lovvärt syfte att
avvikande människor ska få träffa varandra. När jag städade ett uthus så upptäckte jag
en trave med tidningar från Svenska Brevduveförbundet. Och det finns, eller
fanns, till och med föreningar för pedofiler som står för att de är pedofiler.
Men det finns ingen förening för fritänkande. För ingen vill
vara fri. Alla vill vara lyckade i stället. ”Freedom is just another word for
nothing left to lose”, som Janis Joplin sjöng. Så ingen vill tänka fritt, utan
de som har fallenhet för att tänka vill vara akademiker. Eller så vill de tänka
rätt och slå sig samman med andra som tänker rätt. I sådana sammanslutningar
kan de sedan tala om för varandra hur världen är beskaffad och hur fel de som
tänker på något annat sätt har. Det blir som en sport med väldefinierade
regler.
Att vara fri är däremot att inte vara något, att inte höra
till någonstans. Att vara fri och obunden är att vara misslyckad. Även så på
det tankemässiga planet. Så att kalla sig själv för fritänkare är som att kalla
sig själv för misslyckad. Och att vara misslyckad i alla organiserade gemenskapers
ögon och stolt över det är perverst på riktigt. Så perverst att få tycks våga
erkänna sin läggning för sig själva.
Förlåt först för att jag spammar dig med kommentarer :)
SvaraRaderaJag vill vara fri! Jag tycker den meningen som Janis säger är jättebra, fast för mig handlar det mer om materiella saker. Jag har nog lite svårare för att vara fri i tanken.
Men när jag var liten drömde jag om att bo i ett träd i skogen (som jag läste om i en bok), och fortfarande älskar jag tex camping, när man har så lite som möjligt för att klara sig. Skulle kunna ha utedass och vara utan el hemma med, faktiskt, jag hittar inte på, men dels vill inte sambon och sedan finns det vissa saker som dator tex som skulle vara svårt utan el, som jag inte vill klara mig utan.
Å det gör absolut inget, jag uppskattar utbyte med omvärlden, som jag antydde i inlägget ovan : )
SvaraRaderaMen du vill ju i alla fall inte vara fri från sambon? Och framgång räknas ju inte bara i materiella termer utan även i en social position. Fri=utan social position. Både på det rent konkreta och intellektuella planet. Och de flesta vill helst ha en social position genom sitt tänkande, på bekostnad av frihet. Åtminstone de som tänker så mycket att de får svårt att skapa sig en bra social position genom någonting annat.
Ja, när det gäller relationer vill jag nog inte vara fri. Jag tror att många inte förstår det där med att en relation bygger på att man måste behöva någon annan och att någon annan ska behöva dig. Jag har i alla fall dejtat sånna som tycker att man inte ska behöva varandra, men varför ska man då vara ihop undrar jag. Jag tycker att ett förhållande är ett ömsesidigt utnyttjande, fast utnyttjande låter lite dåligt. Man vill ju alltid ha något tillbaka.
SvaraRaderaSocial position vet jag inte om jag vill ha, fast i och för sig kanske jag hade skämts lite på klassåterträffen om jag sa att jag var uteliggare.. men jag skulle inte skämmas över att säga att jag vände burgare på mc donalds. men om jag inte kan tänka mig att säga att jag är uteliggare så spelar väl social position roll för mig med, bara det att min gräns är på ett ställe och en annans gräns är på ett annat ställe (tänker på en före detta klasskompis som inte vill säga att hon arbetar på äldreboende för att hon tycker att det anses dåligt, men det hade jag inte haft något emot att säga).
Nej, att vända burgare på McDonalds är egentligen inte särskilt lågstatus i vårt samhälle. Värre då att göra något obegripligt och suspekt utanför systemet. Personligen sitter jag i ett litet hus på landet och skriver en bok som ingen har bett mig att skriva och klarar det ekonomiska med lite sporadiska arbeten och låga utgifter däremellan. Jag kan inte säga att jag skäms för det, men ibland skulle jag vilja kunna dra till med att jag vänder McDonalsburgare eller något liknande för att slippa göra folk illa till mods genom att berätta att jag avviker från vad de känner till. Trots att jag lever ett bekvämt liv så är folks reaktioner inte så olika de jag hade fått om jag hade hävdat att jag var uteliggare och nöjd med det, föreställer jag mig. Att vara inne i systemet är viktigare än vilken position i systemet man har.
SvaraRaderaUndra om det inte är lite avundsjuka om folk reagerar så mot dig? Det är lätt att dra till med den där avundsjukan som förklaring men i sånna situationer undrar jag om det inte är det. För jag tror att många innerst inne känner meningslösheten i sitt eget statusjagande. Att jag jobbar deltid verkar också sticka i mångas ögon, konstigt nog, eftersom det är så vanligt. Men när jag säger det till mina "drivna, ambitösa" kvinnliga kollegor kan de nästan bli sura och fråga: men du har väl tänkt gå upp på heltid snart? Pojken är ju snart tre!
SvaraRaderaOch, tänker jag, jag tycker knappt jag hinner med livet nu så hade hellre gått ned ännu mer i tid.
Det känns som att de som säger sånt tänker mer på status än att må bra och att få förhållandet och relationer att fungera. Sen måste det ju inte var kvinnan som arbetar heltid i ett förhållande, men jag känner att en av oss i mitt förhållande måste göra det för att vi ska orka med allt vi gör på veckorna, och jag är gärna hemma lite mer.
Jag tycker din tillvaro låter jättehärlig, så fort jag känner att jag har förutsättningar för det ska jag göra likadant :)