Ikea-filosofen

Nu när jag håller på och gnäller på Slavoj Zizek kan jag lika gärna göra det ordentligt. Zizek är ju som bekant en av få filosofer som har lyckats skaffa sig något av en rockstjärnestatus. Inte för att han skriver särskilt djupsinniga böcker. Eller, det finns en och annan djärv tanke i dem, men de är inbäddade i en stor mängd ganska ordninära tankar. Till och med han själv sammanfattar den årligen sammanrafsade boken som bla bla bla. Så hur gör detta honom till typ världens kändaste nu levande filosof?

Jag tror att han använder ungefär samma koncept som de mest lyckade multinationella företagen i konsumtionsvarubranschen, McDonalds och Ikea typ. Det anmärkningsvärda med denna typ av företag är att de lyckas ha något för alla. McDonalds är ett av mycket få ställen som är populärt både bland tonåringar och småbarn samtidigt. Ikea vänder sig både till dem som värderar design och kvalitet (möblerna brukar i alla fall inte falla sönder på oväntade sätt) och dem som bara vill köpa husgeråd och lagerhyllor så billigt som möjligt. Även om Ikea tjänar fantastiskt mycket mer pengar på dem som faktiskt gillar möbler, så finns även vi andra med på ett hörn. Ikea har med andra ord både en central skara anhängare och en perifer grupp med människor som upprätthåller medvetandet om att varumärket existerar och åtminstone brukar ha något användbart att komma .

Zizek gör lite samma sak, men inom filosofin. Den enda grupp som på allvar intresserar sig för filosofi idag är vänstertyper (det finns en och annan libertarian också, men huruvida de är många nog för att bilda egentliga grupper vet jag inte). Så primärt riktar Zizek sig till vänsterintellektuella genom att vara riktig hardcoresocialist. Till exempel avslutade han Först som tragedi, sedan som fars med ett resonemang om att Gilles Deleuze skrev på en bok om Marx i slutet av sitt liv och därmed vände sig tillbaka till den rätta läran så som folk som har varit på irrvägar tenderar att göra mot slutet av livet. Till synes utan ironi. Men man vet inte med Zizek. För han kan konsten att samtidigt vara seriös profet inom vänsterkretsar och skojig och provokativ gubbe för resten av befolkningen. Det som framstår som allvarligt menat för vänsterfolk kan bli till en lustig och tankeväckande provokation för resten av befolkningen. Så får han både en stabil bas av anhängare som aktivt upprätthåller hans status och en lösare knuten grupp människor som känner till hans namn och vet att han är en känd filosof och som därmed fattar att det är en stor grej om han kommer och håller föredrag någonstans och kanske rent av köper någon av hans typ årliga böcker. Ett lyckat recept för kändisskap, verkar det som.