Tillåtelse att tänka

Det finns en hel del filosofi som jag inte begriper meningen med. Heidegger är bland de värsta. Jag har inte lyckats läsa någon längre text av honom. Främst för att jag avskyr hans sätt att skriva. Det är som att han var tvungen att tillbakavisa metafysikerna på deras eget opaka språk. Och den saken har provocerat fram en tanke hos mig: Poängen med banbrytande filosofi är kanske inte bara att den är bra i sig, utan att den visar ett nytt sätt som det är tillåtet att tänka på. Genom att visa hur man kan tänka visar ny filosofi även hur man får tänka. Vad man får inkludera och exkludera i tänkandet. Om någon skapar ett tankebygge som fungerar utan den ena eller andra uppfattningen så visar det att det är möjligt att tänka utanför dessa uppfattningar, hur meningslöst eller dåligt det banbrytande tänkandet än var i sig självt. Poststrukturalismen, som jag främst bekänner mig till, har visserligen en hel del intressant att säga, men allra mest definieras den av allt den visar att man kan klara sig utan i sitt tänkande: Den mänskliga naturen. Evolutionsteorin. Det egentliga jaget. Poststrukturalismen är lika mycket en tillåtelse att tänka utanför vissa idéer som tenderar att gå på tomgång som en teori i sig själv.