Intellektuell otro

Jag är gift. Det betyder att jag har bestämt mig för att vara lojal med en person på bekostnad av andra. Detta arrangemang utesluter alltså att jag ger mig in på nya romantiska äventyr för att jag skulle känna för det. Även om jag till exempel skulle få möjlighet att lära känna någon ny intressant och attraktiv person genom intensivt och kroppsligt umgänge under några månader så har jag på förhand bestämt mig för att inte göra det. Jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad av sex och romantiska relationer i allmänhet för att det ska vara värt det. I ett äktenskap bygger man upp ett sätt att leva och ett sätt att vara tillsammans så att man skapar något som bara finns lokalt. Börjar man bygga upp något vid sidan av med någon annan så lämnar man det man först byggde upp att förfalla.

Så resonerar jag emellertid inte alls på det intellektuella området. Där låter jag alltid min egen lust, nyfikenhet och tro gå först. Där är min individuella frihet viktigare än några relationer. Man behöver förstås inte säga allt man tycker till alla, men jag är inte villig att låta någon gruppering bestämma vad jag ska intressera mig för. Fram tills precis nyligen har jag aldrig tvekat om det riktiga i detta. Man måste väl få tänka själv? 

Jo, men om man har åsikter som i stort stämmer överens med vissa individers eller vissa grupperingars och sen helt plötsligt säger något som går rakt emot någon av deras grundsatser, så slutar de lita på en. Och alla har några röda skynken som fullständigt får dem att tappa förtroendet för en människa. Själv hoppas jag att jag inte har så många sådana, men jag har ändå några: Jag tappar lätt förtroendet för politiskt korrekta människor (alltså folk som säger det ena eller det andra bara för att det låter fint, inte folk som delar en eller annan åsikt med den politiska korrektheten) och jag tål heller inte vissa kvinnoföraktande åsikter om exempelvis abort och barnafödande, typ idén att den kroppsliga kvinnan bara är ett redskap för arten som arten kan använda lite som den vill.

När man pratar med folk var för sig kan man ju vara taktisk nog att inte vifta med röda skynken framför dem. Men när man pratar med alla samtidigt, som genom en blogg eller en bok, måste man bestämma sig för att tillhöra en eller annan gruppering för att inte vara illojal mot alla på något sätt. Hellre vara komplett illojal mot en grupp och komplett lojal mot en annan grupp, än att vara lite illojal mot alla. Eller? När frihet tycks stå mot gemenskap, vad är mest värt?

Det beror helt på vem man är och vad man verkligen är intresserad av. På det sexuella planet har jag inget emot att sätta den äktenskapliga gemenskapen över min sexuella frihet. Jag är ändå inte särskilt intresserad av sex, så det är en mycket liten uppoffring. Så det breda ifrågasättande av den sexuella troheten som finns på sina kanter idag i form av polyrörelsen helt ointressant för mig på ett personligt plan. Däremot skulle jag gärna se en motsvarighet på det intellektuella planet. En gruppering som anser att relationerna måste anpassa sig efter tänkandet i stället för tvärtom. Som det är nu så går i stort sett alla organiserade intellektuella sällskap som finns ut på att visa trohet med en eller annan idé. Liksom att de sexuellt intresserade håller på att utveckla former för att både ingå civiliserade relationer och få behålla sin sexuella frihet, borde vi intellektuellt intresserade utveckla former för att både ingå civiliserade relationer och behålla vår intellektuella frihet.