Vem är kvinnor till för?

DN skriver att könsselekteringstekniker för spermier håller på att sprida sig. I stället för att gå igenom en relativt sett obehaglig abort, kan föräldrar som önskar sig barn av endera könet få spermier sorterade på ett sätt som ökar sannolikheten att få en flicka respektive en pojke. Som vanligt så tas det påstådda problemet med att föräldrar i Ostasien föredrar pojkar upp. De som är mot asiaters könsselektering menar att ett samhälle med för få kvinnor hamnar i obalans. Kvinnor måste födas för att männen ska ha någon att gifta sig med. Har de ingen kvinna som lugnar ner dem kanske de blir kriminella istället (står inte i artikeln men argumentet har framförts på alla stället, till exempel The Economist). Med andra ord så är kvinnor till för män. Argumentationen likar den typiska klassrumssituationen på 90-talet (det är den som jag har personlig erfarenhet av). Flickor placerades ut mellan pojkarna som stötdämpare, för att pojkarna inte skulle bråka och störa för mycket. Flickornas funktion var att hålla ordning (det gav dem antagligen bättre betyg, men det är inte säkert att det är en merit i arbetslivet att ha skaffat sig en ordningsam och därmed återhållsam personlighet. Betygen är ju helt irrelevanta så fort som man kommer ut i arbetslivet, hur pass framåt man är betyder däremot en hel del.)

Om könsselektion av foster, eller ännu hellre spermier tillåts, så kommer de flickor som ändå föds rimligtvis att få en bättre situation. Kommer jämställdhetsidéer i en eller annan form till Asien, vilket i viss utsträckning redan har skett (jag stödjer mig här på The Economists rapporter om att ostasiatiska kvinnor i stor utsträckning förblir ensamstående, åtminstone delvis på grund av att de inte accepterar den kassa situation som gifta kvinnor normalt sett har i dessa samhällen), så kommer dessa idéer att kunna slå igenom mycket snabbare om kvinnor har makt att välja bort de mest konservativa och kompromisslösa männen. De män som har vett att anpassa sig till en ny (om än artificiellt liten) generation kvinnor kommer att bli gifta. Övriga inte i samma utsträckning. Det som här hat tagit flera generationer skulle kunna gå betydligt snabbare i ett samhälle med könsmässig obalans.

I sämre scenarion så kommer de ekonomiska kraven på män som vill gifta sig att bli högre och fler kvinnor kommer att importeras från fattigare länder. I Kina sägs det redan ligga stor press på unga män att skaffa sig lägenhet och bil så att någon kvinna vill gifta sig med dem (Economist igen). Men sammantaget är det ändå svårt att se hur minskat utbud av kvinnor skulle kunna göra annat än att förbättra kvinnors situation, om det finns minsta tendens till idéer om bättre jämställdhet. Så motståndet mot könsselektion grundas inte på omsorg om kvinnor som personer, utan på idén att kvinnor är medel för andra snarare än som mål i sig själva.

Över huvud taget är den är upprördheten över att asiater gör abort av sådana världsliga anledningar som ekonomi och sociala konventioner en aning skenhelig. Vad gör vi själva abort för? Kanske för att det finns sociala konventioner om att unga människor utan inkomst inte bör ha barn, och ekonomiska incitament i form av en föräldraförsäkring under socialbidragsnormen för den gruppen? (De flesta aborter görs av kvinnor 20-24 år i stabila relationer). Så låt asiaterna göra sina aborter så gör vi våra. Och medan det finns farhågor för att spermieselekteringstekniken skulle kunna försämra barnens framtida hälsa, så är det klart bevisat att de svenska sociala konventionerna och bidragssystemet kring barnafödande försämrar barns hälsa en aning på befolkningsnivå genom att pressa kvinnor att få barn i högre åldrar, då man vet att risken för missbildningar är större.

Att förbjuda viss teknik är lika mycket biopolitik som att påbjuda viss teknik. Att stifta lagar och regler med målsättningen att det ska fortsätta födas 104 pojkar per 100 flickor och ett barn per 800 med downs syndrom och så vidare är precis lika mycket en biopolitisk målsättning som alla andra interventioner som syftar till att kanalisera familjers reproduktionsbeslut i samhällets tjänst.