Den representativa demokratin är inte särskilt representativ

Representativ demokrati är tänkt fungera så att vissa personer ska representera ett större antal personer. Dessa representanter bör då inte vara dummare eller moraliskt sämre än de som de representerar. Men måste de vara så mycket bättre att de blir kvalitativt annorlunda? Jag tänker på sverigedemokraten Erik Almqvists snedfylla för ett par år sedan, som nu har blivit huvudnyhet i massmedia. Att döma av det som sägs om den verkar Almqvist verkar inte vara någon överdrivet trevlig person, åtminstone inte på fyllan. Å andra sidan finns det mängder av lika otrevliga personer, antagligen fullt nyktra, som dagligen uttrycker liknande saker på Flashback. Att säga ”lilla horan”, ”blatte-lover” och motsvarande är en del av deras kultur. Är det då inte rimligt att denna grupp låter sig representeras av en som tänker, och i sina sämre stunder även uttrycker sig på det sättet? Det är väl politisk representation, om något?

Men politikers jobb är inte enbart, eller ens främst, att representera sina väljares åsikter på ett särskilt autentiskt sätt. Deras jobb är mer att formulera folkets åsikter på ett civiliserat sätt. Allra mest skulle de kunna liknas vid diplomater. Diplomater ska inte bara representera sina hemländer. De ska göra det på ett, eh, så diplomatiskt sätt som möjligt. De ska formulera sina hemländers krav på ett civiliserat språk för att ta fram sina motståndares mest civiliserade potential. Oavsett hur ociviliserade människor som har sänt dem dit, så är det deras jobb. Politiker fyller ungefär samma funktion, men på inrikesplanet. Deras arbete är att så effektivt som möjligt avvärja ett ständigt hotande inbördeskrig. Delvis genom att representera alla som har potential att föra krig, delvis genom att göra det på ett så fredligt sätt som möjligt. Ibland vinner fredligheten över representationen, som när Sverigedemokraterna först valdes in i Riksdagen. Diverse tyckare menade att  de inte nådde upp till civilisationskraven i sina åsikter och sin framtoning och därmed skulle motarbetas med alla medel, trots att de representerade en ganska stor grupp med människor.

Att införa direktdemokrati, som i det antika Grekland, hade varit ett intressant experiment. Då hade civilisationskomponenten helt gått förlorad till förmån för betydligt bättre representation. Vad skulle hända då? Skulle vi döda Sokrates igen? Eller blir samhället mer civiliserat om alla, det vill säga även de som inte kan finna civiliserade representanter, kan uttrycka sina maktanspråk via det politiska?