För några inlägg sedan påstod jag att ens filosofiska idéer
kan påverka hur man väljer att leva. Har man vissa tankar om vad som är
viktigt, vad som är betydelsefullt och så vidare så bör detta ge visst
avtryck på ens livsval. Omvänt bör folk som lever på ett eller annat sätt då
kunna antas drivas av en eller annan typ av tankar.
Det här tror jag kan vara ett problem för den akademiska
filosofin. Den akademiska världen kräver nämligen ett antal livsval hos sina
medlemmar och rekommenderar starkt ett antal ytterligare: För att bli akademisk
filosof bör man inte vara alltför intresserad av höga inkomster, men man får
gärna vara beroende av en måttlig, månadsvis återkommande fast inkomst. Man
måste vilja bo i eller i närheten av en större eller medelstor stad. Man måste
i någon mån vara social så att man orkar med dels umgänge och eventuella
intriger akademiker emellan, dels undervisning av studenter. Man måste
acceptera det akademiskas inarbetade hierarkier. När det kommer till listan på
rekommenderade egenskaper som får en att lyckas bättre så tror jag att det är
bra att inte vara alltför fast rotad på en plats, utan vara beredd på att
flytta med några års mellanrum, speciellt sådär i 30-årsåldern när ens
jämnåriga köper villa och får barn. Visst finns det även akademiker som är
bofasta och har barn, men utan att ha tillgång till någon statistik på området
tror jag att barnlöshet är vanligare hos forskare än hos medelsvensson.
Är det någon speciell form av filosofiskt tänkande som
premierar urbant liv, måttliga men regelbundna inkomster, acceptans för vissa
sociala hierarkier, nomadiserande och eventuellt försakande av familjeliv?
Det kan jag inte säga med någon säkerhet, förutom att de politiska åsikterna
bakom en sådan livsstil ser ut att ligga mer till vänster än till höger. Men om det finns ett visst sätt att tänka
som ligger bakom en idealisk forskares sätt att leva, eller om ett sådant sätt
att leva utesluter vissa sätt att tänka, så missar den akademiska filosofin
de tankar som inte leder till en akademivänlig livsstil. Generation efter generation, så länge som den akademiska världen fortsätter att se
likadan ut.
Ja det blir lite en klubb där alla är likadana, och är man inte som de andra får man inte vara med, fast tanken inte var så, det bara blir så i och med vad som krävs, som du säger.
SvaraRaderaJag kan bli så irriterad på sånt med, när det gäller min branch, för de säger att det är så bra med olika åsikter och olika egenskaper, men sen när de väljer ut folk på anställningsintervjuer, då är det samma form som alla ska vara stöpta i helst.
Folk tenderar i allmänhet att välja det som de vet fungerar. Även rekrykterare, tyvärr. Inom den produktiva sektorn är detta kanske främst ett problem för individen: Mångfald eller ej, men det som ska produceras brukar bli producerat på ett eller annat sätt. Det spekuleras att mångfald kanske kan hjälpa ett företag att producera bättre, men de klarar sig bevisligen också utan någon större mångfald.
SvaraRaderaDen akademiska filosofin syftar däremot i sig till att producera nya, annorlunda idéer. Om den akademiska världens oförmåga att attrahera andra än en viss typ av människor leder till att den helt missar en viss typ av potentiellt intressanta idéer, så har den misslyckats i sitt uppdrag.