fredag 11 maj 2012

Tankarna bakom den akademiska filosofin


För några inlägg sedan påstod jag att ens filosofiska idéer kan påverka hur man väljer att leva. Har man vissa tankar om vad som är viktigt, vad som är betydelsefullt och så vidare så bör detta ge visst avtryck på ens livsval. Omvänt bör folk som lever på ett eller annat sätt då kunna antas drivas av en eller annan typ av tankar.

Det här tror jag kan vara ett problem för den akademiska filosofin. Den akademiska världen kräver nämligen ett antal livsval hos sina medlemmar och rekommenderar starkt ett antal ytterligare: För att bli akademisk filosof bör man inte vara alltför intresserad av höga inkomster, men man får gärna vara beroende av en måttlig, månadsvis återkommande fast inkomst. Man måste vilja bo i eller i närheten av en större eller medelstor stad. Man måste i någon mån vara social så att man orkar med dels umgänge och eventuella intriger akademiker emellan, dels undervisning av studenter. Man måste acceptera det akademiskas inarbetade hierarkier. När det kommer till listan på rekommenderade egenskaper som får en att lyckas bättre så tror jag att det är bra att inte vara alltför fast rotad på en plats, utan vara beredd på att flytta med några års mellanrum, speciellt sådär i 30-årsåldern när ens jämnåriga köper villa och får barn. Visst finns det även akademiker som är bofasta och har barn, men utan att ha tillgång till någon statistik på området tror jag att barnlöshet är vanligare hos forskare än hos medelsvensson.

Är det någon speciell form av filosofiskt tänkande som premierar urbant liv, måttliga men regelbundna inkomster, acceptans för vissa sociala hierarkier, nomadiserande och eventuellt försakande av familjeliv? Det kan jag inte säga med någon säkerhet, förutom att de politiska åsikterna bakom en sådan livsstil ser ut att ligga mer till vänster än till höger. Men om det finns ett visst sätt att tänka som ligger bakom en idealisk forskares sätt att leva, eller om ett sådant sätt att leva utesluter vissa sätt att tänka, så missar den akademiska filosofin de tankar som inte leder till en akademivänlig livsstil. Generation efter generation, så länge som den akademiska världen fortsätter att se likadan ut.

2 kommentarer:

  1. Ja det blir lite en klubb där alla är likadana, och är man inte som de andra får man inte vara med, fast tanken inte var så, det bara blir så i och med vad som krävs, som du säger.
    Jag kan bli så irriterad på sånt med, när det gäller min branch, för de säger att det är så bra med olika åsikter och olika egenskaper, men sen när de väljer ut folk på anställningsintervjuer, då är det samma form som alla ska vara stöpta i helst.

    SvaraRadera
  2. Folk tenderar i allmänhet att välja det som de vet fungerar. Även rekrykterare, tyvärr. Inom den produktiva sektorn är detta kanske främst ett problem för individen: Mångfald eller ej, men det som ska produceras brukar bli producerat på ett eller annat sätt. Det spekuleras att mångfald kanske kan hjälpa ett företag att producera bättre, men de klarar sig bevisligen också utan någon större mångfald.

    Den akademiska filosofin syftar däremot i sig till att producera nya, annorlunda idéer. Om den akademiska världens oförmåga att attrahera andra än en viss typ av människor leder till att den helt missar en viss typ av potentiellt intressanta idéer, så har den misslyckats i sitt uppdrag.

    SvaraRadera