Detta är inget område man får tänka seriöst på. Det är
farligt. Nazisterna tänkte på sånt och se hur det gick. Så det är säkrast att
inte tänka, bara känna. Men det är ganska svårt att låta bli att tänka. Så jag
gör det ändå. Vad finns det egentligen för argument för eller emot en
invandringspolitik som den vi har i Sverige?
I korthet går denna politik ut på att de som kommer till
gränsen måste behandlas civiliserat. Inte som medborgare riktigt, men inte
heller som de anonyma massorna långt bort i fattiga länder och konflikthärdar.
Av alla människor som far illa i världen, ger vi alltså dem som lyckas komma hit
en särställning. Räknat som u-hjälp blir det ofantliga belopp per person
jämfört med vad som läggs på plats i tredje världen. Men till skillnad från
biståndsarbetet på plats i tredje världen, där biståndspengar förskingras och
ofta inte leder till någon långsiktig förbättring, så har vi faktiskt den
konkreta möjligheten att hjälpa de människor som står inom våra gränser till
ett bättre liv. Inte bara på kort sikt, utan på lång sikt. Vi kan ge dem
bostad, försörjning, utbildning och trygghet. Det kostar, men inte mer än att
vi har råd med några tiotusental varje år. Att skicka tillbaka dem vore som att
gå förbi en nödlidande person utan att hjälpa, trots att man kan hjälpa. Och
det kan man aldrig påstå är helt igenom moraliskt under några omständigheter.
Vore det bara så att nödlidande människor bara råkade dyka
upp vid vår gräns i ett hanterbart antal så hade frågan inte varit så svår. Då
hade vi såklart hjälpt även dem som ”bara” var fattiga. Tycker vi att alla
svenska familjer ska ha rätt till mat och en rymlig bostad och cyklar till
barnen ska väl alla afrikanska familjer ha det också. Problemet är bara att
antalet inte blir hanterbart. Det finns miljarder människor som vi skulle kunna
hjälpa till ett bättre liv genom att ta in dem i Sverige var för sig, men inte
alla tillsammans. Så man sätter upp restriktioner. För det första räcker det
inte att vara fattig. För det andra gör man det genuint svårt även för dem som
verkligen flyr från krig och förföljelse att komma hit genom att neka alla
vanliga dödliga från de flesta fattiga länder visum. Genom dessa restriktioner får
vi ett relativt hanterbart antal att vara moraliska gentemot.
Vilka individer utgörs detta hanterbara antal av? Dem som
det är mest synd om? Nej, det är inte så de selekteras. Det är de som har
tillräckliga resurser, kontakter och drivkraft att komma hit. Säkert inte de
fattigaste från sina hemländer. Men visst har de det sämre än vi, så visst kan
vi hjälpa dem. Är de tacksamma? Säkert är de det i många fall. Men eftersom de
också i många fall har gjort en investering för att komma till Sverige, kanske
sålt allt vad de har för att betala smugglare, så vill de också ha någon slags
valuta för pengarna. Det som från Sveriges sida handlar om moral och
välgörenhet, handlar från de miljarder fattiga och lidandes del som skulle
tjäna på att få bosätta sig här om cynisk beräkning, en risk/nyttakalkyl. Om
man jag investerar x antal pengar i smuggling, riskerar mitt liv på en liten
båt och så vidare, vad har jag för chanser att lyckas? Om jag skickar min
femtonårige son och kommer efter med resten av familjen om några år, vad
innebär det för risker respektive möjligheter? Och hur reagerar jag när det
visar sig att allt inte vad som de sa? Att det inte alls gick att få något bra
arbete. Att det inte riktigt gick att upprätthålla samma patriarkala familjeliv
som var så självklart och enkelt hemma?
Om vi i Sverige menade allvar med en human flyktingpolitik,
så borde vi låta folk ansöka om flyktingstatus på ambassader och konsulat ute i
världen, för att ha större möjlighet att fånga in dem som verkligen har
starkast skäl att komma från sina hemländer. Då skulle folk också slippa sälja
allt de har på ren spekulation, med stor risk för att tillbakaskickade helt
utblottade. Men antalet ansökningar skulle förstås bli ohanterbart. Och det
skulle tvinga oss att ta ställning i frågan: Hur ska vi hantera det faktum att
vi har det bättre än nästan alla andra i världen på mest moraliska möjliga
sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar