Vad vill vi veta om Anders Behring Breivik?

Om vårt samhälle hade invaderats av en giftig substans, hade det viktigaste varit att studera denna substans noga eller att evakuera den fortast möjligast för att kunna läka de sår som den har skapat? Studerar man den giftiga substansen noga kanske man kan undvika en ny invasion, men det minskar i gengäld möjligheterna att så fort som möjligt påbörja arbetet med att reparera skadorna och gå vidare genom att fokusera på det som orsakade katastrofen i stället för på möjligheterna att gå vidare.

Jag ställer frågan på grund av rättegången mot Anders Behring Breivik. Breivik frågas ut och studeras, fotograferas och citeras. Ju mer vi lär känna honom, desto mer lär vi känna ett nytt sätt att vara. Inte alls något föredömligt sätt att vara, tvärtom, men ett sätt att vara som vi inte visste fanns håller nu på att etableras som möjligt. Det har ett namn och ett ansikte och tycks vara här för att stanna.

Hade det inte varit bättre om vi hade sett Breivik som ett olycksfall i mänsklighetens historia och dödat honom så fort som möjligt? Inte som ett möjligt sätt att vara, utan ett omöjligt sätt att vara som måste avslutas så fort det går? Vi hade fått veta mindre om honom, men kanske är han så ovanlig så att fördelarna med att åtgärda det fel som ledde till hans existens hade varit större än fördelarna med att få kunskap om den. Vi hade sluppit etablera en norm om att man faktiskt kan vara sådan.

Dödsstraff har sina nackdelar. Själva utförandet är alltid otrevligt och demoraliserande. Man kan råka döda fel person. Det är dyrt (åtminstone för amerikanerna). Men kanske kan man uppnå samma effekt som av dödsstraff på det moraliska planet om man bestämmer sig för att helt enkelt ignorera en brottslings existens. Man kan bestämma sig för att låta henom leva i fysisk bemärkelse, men att betrakta hens personlighet som en omöjlighet. Jag har försökt göra så med Breivik genom att intala mig själv att han är död. Varenda gång jag har sett en bild av honom i tidningen har jag tänkt ”han är död”. Det fungerar inte längre, eftersom alla tycks vara överens om att han lever och skämtar och hittar på egna små gester och sprider sina teorier. Sån kan man också vara, tydligen. Den enda acceptabla åsikten tycks vara att vi bör acceptera det som ett faktum.