Slaveri under drömmar

Jag har lärt mig att vara synnerligen skeptisk mot alla substantiv som börjar på ”dröm-”. Drömhuset, drömjobbet, drömresan, ja, ni vet. Både hus och jobb och resor är ytterst verkliga, vilket förr eller senare kommer att visa sig. Och då är det bättre att gilla verkligheten just i egenskap av verklighet. Det vill säga, i egenskap av något utanför en själv med makt att överraska en positivt och negativt och att lära en nya saker.

Om verkligheten och drömmarna flyttas alltför nära varandra, så kommer ingen av dem till sin rätt. Det kommer alltid finnas delar av verkligheten som inte är drömlika, så den blir aldrig bra nog för dem med ambitioner att förverkliga sina drömmar. Eller så ger man upp och börjar anpassa drömmarna efter verkligheten i stället. Det vill säga, man berövar sig själv sin föreställningsförmåga.

Att drömmar och verklighet har en alltför nära relation tror jag är orsaken bakom en stor del av människors problem i den rika delen av världen. Eftersom det nästan framstår som en plikt för varje medborgare att sträva efter att materialisera sina drömmar, så kommer våra drömmar att tvinga oss att slita på samma sätt som förtryckare och hunger tidigare tvingade människor att ge allt de hade. Man köper drömhuset och ägnar all sin vakna tid åt att jobba och oroa sig för räntehöjningar eller oväntade reparationsbehov. Man får drömjobbet och det gör anspråk på all ens vakna tid. Är det en plikt att följa sina drömmar, så är det också en plikt att inte se riktigt nyktert på den verklighet där objektet för drömmarna hägrar. Det är nästan en plikt att vara beredd att måla in sig i ett hörn av räntebetalningar och för mycket arbete för sina drömmars skull. Annars visar man att man inte riktigt tar sina drömmar på allvar.

Det är inte det att verkligheten och drömmar inte har någon som helst relation. Det är bara det att man bör hålla vattentäta skott mellan dem så att de inte stör varandras särart. Drömmar gör sig bäst som drömmar. Inte som något som ska bli verklighet, utan som något som kan påverka ens sätt att möta verkligheten i en eller annan riktning.