tisdag 21 augusti 2012

Komma ut

Jag har inte skrivit här på ett tag. Det finns många anledningar att skylla på. Men den främsta ligger i att jag började ifrågasätta hela syftet med den här bloggen. Jag tänkte mig en slags kropps- och ansiktslös kommunikation mellan fria själar, grundat på  en förhoppning om en intellektuell fristad från det som i vanliga fall placerar oss i fack: Kön, ålder, familjesituation, bostadsort…Visserligen har jag vid olika tillfällen nämnt alla dessa företeelser, men jag har ändå varit noga med att låta dem spela en sekundär roll i förhållande till vad som borde intressera dem som läser vad jag skriver, nämligen tänkandet.

Nu börjar jag omvärdera denna idé. För jag har kommit till insikt att kön, ålder och så vidare inte är hinder för interaktion mellan människor, utan en förutsättning för interaktion mellan människor. Speciellt kön. Det finns vissa biologiska skillnader mellan individer av den mänskliga rasen som gör det befogat att dela in den i två kön. Hade dessa skillnader varit ett hinder för interaktion så hade vi inte förstorat upp dem med olika kläder, olika pronomen, olika fritidsaktiviteter, olika roller i familjen. Kön är inte ett hinder för människor att träffas, utan en förutsättning för bildade av relationer. Gilla det eller ogilla det, men jag blir alltmer säker på att det är så det förhåller sig i allt från mycket korta verbala utbyten på krogen eller internet till livslånga äktenskap. Det är ett spel mellan olika kategorier. Kategorier som vi månar om eftersom de ger oss enkla sätt bemöta varandra.

Det är på sätt och vis tråkigt men det är som det är. Så jag slutar tjura och kommer ut som kvinna. Så här ser jag ut, plus-minus:

Vilken brud som helst



3 kommentarer:

  1. Eftersom jag gillar traditionellt kvinnliga saker och min kille gillar traditionellt manliga saker så har ju jag inte tyckt att våra olikheter är något hinder (det kanske hade varit värre om vi hade bråkat om vem som skulle få meka med bilen :)). Men jag har känt i mitt liv att mitt kön har hindrat mig att få vänner av motsatta könet. Nu kanske det låter som att jag skryter men jag har inte pratat med en enda kille lite mer än de andra killarna i en grupp (från min sida sett bara därför att den killen är lite mer trevlig än de andra) utan att den killen då har blivit intresserad av mig och bjudit ut mig på dejt. Och sedan när jag har tackat nej för att jag nästan alltid har varit upptagen, så har den eventuella vänskap det skulle kunnat bli bara dött ut från hans sida. Tråkigt, tycker jag. Men även om jag är traditionellt kvinnlig på vissa områden så har jag alltid kunnat hänga med i killars intressen därför att jag har spelat en massa onlinespel och sett filmer och serier som killar oftare ser, medan tjejerna tittat på romantiska komedier. Och ändå har jag inte platsat i deras värld som vän, utan varit antingen dejt eller luft, typ :).
    Därför har jag oftast känt mig mer tillfreds när jag umgås med heterotjejer, för där vet jag att det aldrig blir problem med att någon vill något annat helt plötsligt.
    Men när det kommer till att bilda kärleksrelationer är ju samma sak naturligtvis bra, att det finns den där möjligheten till att det blir något annat än bara vänskap.
    PS. Nyfikna jag tycker alltid det är kul att se hur någon ser ut :)

    SvaraRadera
  2. Jo, könsskillnad kan ju faktiskt vara ett hinder för umgänge också. Det skulle vara intressant att göra någon form av experiment där individer fullt ut dolde sin könsidentitet och ändå umgicks med varandra för att se om folk skulle få mer eller mindre meningsfullt utbyte av varandra. Internet skulle ju kunna vara ett sådant experiment, men vi som var med för en tio-femton år sedan vet ju att den virtuella världen inte blev så skild från den vanliga världen som man först hade trott.

    SvaraRadera
  3. Ett exempel på det är när tre killar på mitt jobb vid olika tillfällen har frågat om jag vill hänga med på tre olika sorters aktiviteter. Jag har direkt sagt nej, på grund av tidigare dåliga erfarenheter av detta. Hade en tjej frågat samma sak hade jag sagt ja. Jag skyller detta på männen (:)) därför att de inte kan låta det stanna vid vänskap utan måste äga äga äga, komma in, tränga sig på, invadera, istället för att bara njuta av att fika med någon som är trevlig. Hade det varit åt andra hållet, att jag hade bjudit med någon av de här tre killarna hade jag tagit det väldigt lugnt om jag hade haft ett intresse och väntat och känt av och försökt se ett intresse från den andra innan jag började tränga mig på.

    SvaraRadera