Utklädd till kvinnans idé

Ännu en studie som visar vad vi redan visste, rapporterar DN. Både män och kvinnor ser kvinnor på samma sätt som de ser på saker, det vill säga som föremål bestående av olika delar. Män uppfattas däremot som helheter. Oavsett hur väl genomförd eller dålig studien är så är dess resultat ganska väntat. Inte på grund av några evolutionspsykologiska subtiliteter, utan på grund av hur män respektive kvinnor klär sig. Män klär sig i löst sittande kläder som syftar till att ge ett atletiskt helhetsintryck men som tar blicken från detaljerna. Kvinnor klär sig ofta i åtsittande kläder eller kläder som lämnar mycket naken hud på strategiska ställen. Urringningar för att markera brösten. Korta shorts för att blickarna ska dras till deras ben. Åtsittande tröjor och linnen för att man ska lägga märke till deras midjor, åtsittande byxor och kjolar som framhäver rumpor och höfter.

Varför vill då kvinnor att vi ska veta hur olika delar av deras kroppar ser ut? Det vill de egentligen inte. Kvinnor klär sig inte i avslöjande kläder för att visa hur de egentligen ser ut under kläderna. De exponerar sina kroppar för att visa att de ser ut som något. Jag brukar inte prata om snygga tjejer i plural, utan om Snygga Tjejen i singular. För de som ger sig tusan på att vara riktigt snygga strävar alla efter att se ut som en och samma person. Eller inte som en person alls, utan som en kategori. Som en idé. Kvinnans idé. Ser en kvinna ut precis som vi tänker oss att en kvinna bör se ut, så har hon inga defekter att dölja. Då är hon på ett sätt påklädd även när hon exponerar nästan hela sin kropp. Exponerar hon kvinnans idé samtidigt som hon exponerar sin egen kropp, avslöjar hon inget om sig själv utan bara något om oss som hyser den idé som hon utgör ett fysiskt exempel på. Om hon är vad vi tänker oss, är det på något sätt vi som tänker det som är skyldiga.

Det är emellertid bara ett fåtal, riktigt unga kvinnor som har tillräcklig ork och självförtroende att förkroppsliga kvinnans idé i sin helhet även i nästan naket tillstånd. Det tar tid och energi, det är svårt att lyckas helt och kan man inte slå mynt av att vara en idé så har man inte mycket för det. Så de flesta kvinnor nöjer sig med att i stället mer eller mindre för att antyda att kroppen under kläderna faktiskt ser ut exakt som den kategori som hon har valt att tillhöra (smal kvinna, kurviga kvinna och så vidare). Hennes kläder och kroppsmodifierande ansträngningar syftar till att minska gapet mellan våra föreställningar och den verklighet vi ser, så att verkligheten blir behagligare för oss. En fräsch brud framhäver det som stämmer överens med föreställningen om hennes kategori och döljer det som inte stämmer. Har hon välformade bröst men är lite för tjock i övrigt kan hon kombinera en djup urringning med i övrigt löst sittande kläder. Har hennes höfter en form som inte stämmer överens med föreställningen om hennes kvinnokategori tar hon på sig byxor, kjolar och bälten som på bästa sätt lurar ögat till att ändå uppfatta det så. Och så vidare. I den mån hon ser ut som vi föreställer oss denna kategori, exponerar hon sin kropp. I den mån hon inte gör det, döljer hon den. Så kvinnor drar blickarna till delar av sina kroppar, för att betraktaren ska få se det allra mest förutsägbara och med andra ord mest behagliga. Då kan hen förledas att tro att hela hon är lika förutsägbar och därmed behaglig som den mest synliga delen av hennes kropp.