måndag 14 maj 2012

Om staten kunde ta och betala ordentligt någon gång



Jag misstänker att svenska staten är dumsnål. När konflikt mellan olika intressen uppstår bestämmer sig staten ibland för att betala kompensation till de som drabbas. När staten exproprierar mark eller fastigheter behöver den betala. Men viljan att betala så lite som möjligt tycks vara större än viljan att minska motsättningar i samhället. När staten till exempel ska köpa mark till infrastrukturbyggen eller naturreservat så beter den sig som om det var frågan om en offentlig upphandling där det stod mellan medborgarnas intressen å ena sidan och privata vinster å andra sidan. Men det gör det inte. De som drabbas är lika mycket medborgare. Ofta inte några särskilt privilegierade sådana. Det står mellan medborgarnas intresse av att få så mycket som möjligt för så lite som möjligt och enskilda medborgare som har haft oturen att drabbas. Nästa gång kan det bli man själv.

Hade inte staten kunnat minska konflikterna ytterst västenligt om den inte var så snål å majoritetens vägnar? Om fåruppfödare hade fått kompensation för hela kostnaden att sätta upp vargstängsel kring betena, även innan halva flocken har blivit riven? Om skogsägare hade fått betalt för att ha skött sin skog så bra att den duger till naturreservat, och inte bara ett fiktivt marknadspris. Hade man velat sälja skogen till marknadspris så hade man väl redan sålt den. I Maciej Zarembas senaste artikel om skogen står det om en skogsägare som av ren princip vill förstöra en vacker fjällnära skog eftersom staten har kränkt hans äganderätt på ett ytterst otrevligt sätt genom att expropriera en annan del av hans mark som naturreservat. På något absurt sätt förstår jag honom, även om jag inte gillar de medel som han tar till. Skog som duger till naturreservat har antagligen skötts med omsorg. Att få den exproprierad är inget vidare tack för lång och trogen tjänst i naturvärdenas intresse.

Men kanske är det så majoriteten av medborgarna vill ha det. Kanske är det så en effektiv stat gör, förtrycker minoriteter på majoritetens uppdrag. Kanske mår majoriteten bara bättre av att få känna på lite motsättningar som visar vem som bestämmer.

5 kommentarer:

  1. En annan sån sak som jag kanske skrev i ett inlägg, jag minns inte nu, är att miljöfolk tycker att det ska åkas mer kollektivt och mindre bil. Vi är en liten skara här i mitt lilla samhälle som bara har tre kilometer till affär, vårdcentral, skola osv, och vi måste köra bil för det finns inte ens en väggren att gå på. Även om vi är färre som bor såhär som jag, så skulle det väl kosta förhållandevis lite att få en väggren? Så hade vi inte behövt köra bil för att handla den där grädden som visade sig va slut just när man skulle bjuda hem grannen på kladdkaka och grädde. Och barnen kunde gå till skolan.
    Låter väldigt dåligt det du säger, att folk nästan straffas för att de skött om en skog så bra att det går att använda som naturreservat.
    Tänk om någon nån gång kunde tänka den där lilla extra tanken, som du nu beskriver, vad mycket mer nöjda alla skulle vara då tror jag.

    SvaraRadera
  2. Räknat ut att samhällskostnaden är en halv miljon per varg och år. http://vargdag.wordpress.com/2012/05/14/kostnad-for-varg/ Huvudkostnaden är att varg dödar vilt. En del drabbade får en mindre del av kostnaden ersatt men får att få acceptans för varg måste de närmast berörda uppfatta att det går med vinst genom en vargpeng på en miljon per varg och år som utbetalas av riksdagen förslagsvis som stöd åt viltvård, fåravel och berörda kommuner.

    SvaraRadera
  3. Ja, det blir säkert dyrt med varg om kostnaderna läggs samman på skattesedeln i stället för att läggas på slumpvis utvalda fåruppfödare med flera.

    En invändning bara: Du räknar viltet som vargen tar som en kostnad. En markägare skulle lika gärna kunna se en minskad viltstam som en besparing. Mindre vilt, mindre förstörd skog. Om viltet kostar betydligt mer i skogsskador än det inbringar i jaktintäkter så får ju vargens dödande av vilt läggas på dess samhällsekonomiska pluskonto.

    SvaraRadera
  4. @Halvbonden: Felaktiga prioriteringar i kommunpolitiken är priset som vettiga och intelligenta människor betalar för att delegera kommunpolitiken till mindre vettiga och mindre intelligenta människor (jag kan ha fel men kommunpolitiker är ofta inte särskilt imponerande, med vissa undantag). Oftast verkar det vara värt priset eftersom det mesta fungerar ändå, men ibland börjar jag tveka. Har du skrivit till kommunen om det?

    SvaraRadera
  5. @Dag Lindgren: Såg nu när jag läste noggrannare att du har räknat viltet även som en kostnad. Mina ursäkter.

    SvaraRadera