Det mest basala eller Ebba von Sydow for president

Häromdagen hittade jag en kokbok av Ebba von Sydow på biblioteket, skriven tillsammans med hennes syster Amy (jag vet inte heller hur det ska uttalas). Eftersom mitt intresse för mat ligger på en ren drifts- och överlevnadsnivå så blev jag inte alls besviken av att upptäcka att boken egentligen inte främst handlade om hur man ska laga mat, utan om hur man ska äta mat. Eller rättare sagt, hur man kan äta mat. På Marstrand, helst. Tillsammans med familjen i vidare bemärkelse, förstås. Iklädd apfula men säkert moderiktiga och lite käckt skrynkliga bomullskläder. Att ha en blå klematis i närheten är inte heller fel.

Ebba von Sydow har ju tidigare mest gjort sig känd för att göra något avancerat av något annat som borde vara ganska basalt, nämligen hur man ska klä sig. Nu skulle jag kunna börja klaga på nutiden och hur vi upphöjer det mest primitiva, typ mat och kläder, till det allra viktigaste ju mer civiliserat vårt samhälle blir. Men det är egentligen inte sant. Trivialt bloggande är långt mycket äldre än internet. I Herman Lindqvists bok om Madamde de Pompadour, som var den franske kungens mycket inflytelserika älskarinna i mitten av 1700-talet, berättas att kungen hade mängder av människor med sig under nästan alla delar av sin dag. I Versailles hade ett tjugotal människor äran att vara med under hans uppstigning och påklädning. Inte tjänstefolk alltså, utan folk som räknades. Ungefär lika många tittade på när drottningen åt middag, utan att äta själva. Bloggande på 1700-talsnivå. Och likförbannat om hur man kunde sköta det mest basala, typ klä sig och äta.

Även i Sverige fungerade kungahuset fram tills ganska nyligen som vår främsta livsstilsbloggare. För den äldre generationen gör den det fortfarande. Som barn såg jag vykort på en till synes vanlig och kanske lite töntig leende familj framför kameran. Det var kungafamiljen, fick jag veta. En gång kunde man se dem göra korv på teve. Det var tydligen någon speciellt med det. Varför gick mig förbi. Nu vet jag bättre. Människor har genom tiderna gjort sitt bästa för att det mest basala trots allt ska betyda något och därför utsett ledare att studera och inspireras av även på de mest vardagliga områdena.

I och med populärkulturens intåg och bloggandets snabba tekniska utveckling har överklassen fått konkurrens av diverse andra klasser som förebilder i det mest basala. Nästan till den grad att överklassen framstår som en utrotningshotad art. Och liksom att biologer vill ha kvar alla arter att studera, vill jag som sociologiskt intresserad gärna ha kvar alla samhällsklasser att studera. Så varför inte använda kungahuset/presidenttiteln som ett reservat för en utrotningshotad klass? Tyvärr kan vi inte ha kvar den befintliga kungafamiljen där då, för prinsessan Madeleine färgar håret blont som en annan förortsbrud och prinsen väljer en flickvän som alla killarna i garaget i Bollnäs skulle ha valt om de hade varit prinsar. Så varför låter vi oss inte representeras av Ebba von Sydow med familj i stället? De ser trevliga ut, de kan föra sig och Ebba skulle inte ens behöva byta jobb. Hon kan ju alltid kolla vad de andra kungligheterna har för klänningar på sig medan hon representerar, eller?