Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll i bloggandet
eftersom jag inte kände mig bekväm med det. Men natten efter drömde jag att jag
slängde ut en grupp med människor som höll på att forcera sig in i mitt hus för
att ha röjarfest (ja, jag vet att jag är en tråkmåns, men det var människor som
jag inte hade sett på tio år och inte hade haft mycket utbyte med innan dess heller).
Det fick mig att förstå att jag kan ha kontroll över situationen bara jag
bestämmer mig.
För min del är drömtydning inget hokus pokus. Drömmar
hjälper en att abstrahera det man har en känsla av, men inte riktigt ser klart.
Genom att illustrera den princip man känner på sig med andra exempel än de man
har upplevt så ser man själva den abstrakta principen klarare. Exakt vad det är
man är rädd eller bekymrad för, exakt vilka utmaningar man står inför. Ju fler
exempel, desto lättare att se själva principen. Det ofta mer eller mindre absurda
innehållet drömmarna hjälper en att se det allegoriska i dem. De visar inte
verkligheten, utan är till hjälp för att tolka verkligheten.
Jag vet inte om typ alla eller typ ingen delar denna
uppfattning. Om drömmar har denna funktion så kan man bara tolka drömmar hos
dem som man känner mycket väl och som man är mycket uppdaterad på. Och då
pratar man bara om drömmar med dem. Och får inte veta vad alla andra tror. Vad
tror ni som eventuellt läser det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar