Är man skyldig att säga det man tror är sant?

En kommentar från Johan Nyström fick mig att fundera mer på en fråga som jag redan har funderat ganska mycket på: Om man tycker sig ha dragit vissa användbara slutsatser, är man då skyldig att förmedla dem till så många som möjligt? Det är väldigt många, kanske alltför många, som tror att allmänheten har nytta av deras åsikter. Men några idéer har ju allmänheten faktiskt nytta av. Så om man uppriktigt tror sig sitta på slutsatser som folk i allmänhet skulle kunna ha användning för, är det då en moralisk skyldighet att anstränga sig för att föra ut dessa åsikter till allmänheten? Ska man försöka tillmötesgå allmänhetens sätt att vara i hur man skriver, vilka medier man använder och så vidare bara för sakens skull?

För några år sedan tänkte jag så. Själva poängen med att skriva var att folk-i-allmänhet skulle läsa och kunna ha någon användning för det. Men allteftersom har jag upptäckt att samhällsdebatt handlar till mycket liten del om intellektuella och logiska argument och till mycket stor del om mycket om känslomässiga argument och auktoritet. Och de senare är inget som jag behärskar något vidare, vilket har lett till att jag har börjat lägga mindre vikt vid att nå ut till folk. Men fortfarande har jag inget svar på frågan huruvida man är skyldig att dela med sig av de tankar som man tror är användbara eller om man är i sin fulla rätt att hålla dem alldeles för sig själv.