Varför är djur söta?

Läste just en bok kallad Kort om fri vilja av Thomas Pink. Det var inget särskilt med den, men den hävdade att människan har fri vilja medan djuren saknar fri vilja och tog en haj som exempel. Även på medeltiden var detta den vanliga uppfattningen, enligt nämnda bok, att djuren saknar fri vilja eftersom de saknar förmågan att ta medvetna beslut.

Men om det nu fanns en sådan absolut skillnad mellan människor och djur, varför känner människor då en så stark gemenskap med djur? Varför tycker vi att djur är söta? Djur är söta på ungefär samma sätt som barn är söta. Eller, på ett mer okomplicerat sätt, skulle jag tro. Alla tycker inte att bäbisar är söta, men de flesta tycker att kattungar är söta. Och varför är barn söta, i den mån de är det? För att de utgör mindre avancerade varianter av oss själva. Bör inte detta även gälla för djur då?

Viljan är en förutsättning för att ha en personlighet. Det är det att vi faktiskt tror att katten gör sina små val som gör den så förtjusande. Precis som vi, men utan en medveten, förnuftsbaserad komponent. Utan att tänka. Och det är dessa medvetna, tankemässiga val som traditionellt sett betraktas som viljemässiga. Hos Kant till exempel. Men frågan är: Sitter viljan i tankarna, eller är tankarna bara ett sätt att utreda den? Om vilja inte kan existera utan tankar finns den bara hos människor. Om tankar är ett medel för att bättre utreda vad vi vill och varför så är människor bara bättre på att formulera sig.