söndag 12 februari 2012

En utvärdering


För ett par månader sen startade jag efter mycket tvekan en blogg. En utvärdering av mina ansträngningar säger mig för det första att jag valde fel namn. Kort efter jag skapade bloggen bloggsökte jag på ordet ”intellektuell” och insåg att det inte är ett ord som folk använder på allvar utan på skämt eller i samband med självironi eller båda delarna, med några få undantag.

För det andra underskattade jag sekterismen inom bloggvärlden. När man uttrycker sig mycket noga, typ i en genomarbetad bok, är samtalet på en så hög intellektuell nivå att man kan se förbi dagspolitiska eller vanemässiga skiljelinjer. Åtminstone mer än när man bara uttrycker sig spontant och slentrianmässigt, vilket av naturliga skäl är fallet i en blogg. Så som bloggare kan man inte vara vän med alla eller förstådd av alla, utan måste välja diskurs. Alla grupper har sin interna politiska korrekthet, som får individer inom dem att komma överens och förstå varandra: Vänsterfolk, polygamister, feminister av olika falanger, politiska liberaler, PK-ister, anti-PK-ister och så vidare.

Jag tillhör inte någon sådan grupp. Tillhör jag någon så omfattar den hur som helst mycket få individer. Men det betyder att det krävs stora ansträngningar för att skriva något som någon kan relatera till. Skriver man inte inom något allmänt erkänt paradigm blir kraven på tydlighet och begriplighet större. Det duger inte att vara spontan, utan man måste fundera på vad man vill uppnå med varje inlägg, vilka det skulle kunna intressera, vilka det skulle kunna stöta bort, huruvida det är värt det, och så vidare. Eftersom det är mycket få som läser över huvud taget så känns dessa kalkyleringar mest paranoida. Så jag slutar att skriva blogg men fortsätter att skriva bok ett tag, tills jag hittar en ny infallsvinkel på det här med bloggande. Alla som har minsta lilla intresse av att komma i kontakt med en person med starkt intresse för filosofi ber jag skriva till mig på friintellektuell[at]gmail punkt com.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det har varit intressant att läsa det du skriver, även om jag inte hunnit läsa allt.

    Jag tänker mig att en bra metod är att föreställa sig vilka attribut den perfekta läsaren skulle ha och skriva för denna imaginära person. Om någon alls läser eller reagerar får sedan bli som det vill. Utvecklandet av det egna tänkandet och skrivandet med denna tänkta läsare som stöd kan ju fungera i alla fall. I vilket fall så föredrar jag personligen att läsa den typen av inlägg över de som försöker harmonisera med en viss grupp av bloggare. Men syftet är ju olika i dessa två fall. Den senare methoden har mer möjlighet att påverka och göra sig hörd.

    Lycka till med fortsatt skrivande!

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntran. Jag tror det ligger mycket i att man bör välja vilken typ av person man skriver för respektive vems eventuella reaktioner man inte bryr sig om. Om inte annat för sin egen sinnesfrids skull. Jag ska fundera närmare på den saken.

    SvaraRadera