Porer för vansinnet

Ibland undrar jag om människor mördas främst för att tidningarna ska ha något att rapportera om. Jag menar, det sker med nästan samma regelbundenhet som tidningarna kommer ut. Lite gängvåld, något rånmord, någon dödar sin flickvän. Om dödandet nu verkligen är irrationellt, varför sker det då så regelbundet?

Om man jämför ett diagram på antalet människor som har uppsåtligen dödats av andra människor och en tabell (hittar inget diagram) av antalet trafikdöda så tycks antalet mördade inte fluktuera särkilt mycket mer från år till år än antalet trafikdöda. Så mord är mer eller mindre lika förutsägbart som trafikolyckor. Trots att det ena ska föreställa bero på brister i vägnät, fordon och den mänskliga naturen, medan det andra ska bero på utbrott av vansinne. Som om det där vansinnet ligger under vår civilisation hela tiden och bara släpps in genom de porer som denna civilisation har lämnat/skapat för det. Det får komma in, men bara i liten mängd, på spridda platser, ungefär lika mycket varje år.

Varför kommer då vansinnet fram så regelbundet men samtidigt måttfullt? För att det skulle kosta oss för mycket i termer av kontroll och repression att skydda oss från det? Eller för att vi faktiskt behöver vansinnet, som ett komplement till vår ordnade värld? Bevisligen fascineras vi av det, med tanke på alla filmer och böcker som görs med mord som tema. Om ingen mördade någon på åratal, skulle vi då kunna göra filmer och böcker om mord? Kanske är vårt samhälles inställning till dödligt våld en slags kompromiss: Att inte döda fler än att den enskilde kan känna sig tillräckligt trygg, men samtidigt tillräckligt många och tillräckligt ofta för att upprätthålla idén om mord som en aktuell möjlighet i vår tid. Som en modern form av människooffer.