Bakgrund för tankar

I moderna, tätbebyggda områden bär allt man ser spår av mänskligt arbete. Av mänskliga beslut, av mänskliga åsikter, av mänskliga ideologier. Husen är byggda för att ge ett visst intryck. Eller ser man att de är de uppslängda utan någon större eftertanke, eftersom de som skulle bo där ändå inte räknades. Löpsedlar tävlar om att fånga ens uppmärksamhet, i skuggan av reklamplakat som inte skyr några medel i detta syfte. Människorna har klätt sig och målat sig för att kommunicera ett budskap till alla som ser. Allt och alla man ser har något att säga en, med mer eller mindre aggressiva metoder. Varenda minut ägnar man sig åt att ta in budskap från omgivningen. När någon pratar är det svårt att inte svara. Ännu svårare att inte höra och fundera på vad man skulle kunna tänkas svara. Så man är hela tiden involverad i en slags tyst konversation med omgivningen. Därmed blir utrymmet man har till egna tankar begränsat. Det är inte det att man inte kan tänka, men man avbryts ständigt av en eller annan frågeställning från den ständigt talande omgivningen. Gång på gång blir man påmind om i vilken tid och på vilken plats man befinner sig och vilka tankar som hör till denna tid och denna plats. Det är därför som den seglivade idén att man tänker bättre på landsbygden stämmer. För den talar inte på samma aggressiva sätt. Naturen är idealisk att vila ögonen på när man tänker, för den försöker inte säga någonting. Den är en helt ointellektuell bakgrund som tillåter vilka tankar som helst.

Träd säger inget. De är bara snygga.