tisdag 17 januari 2012

Jean Baudrillard och Dubai


För länge sedan läste jag en del om och något av Jean Baudrillard (han var en sån författare som var lättare att läsa om än av, efter vad jag minns). Baudrillard var den där som hävdade att det som verkligen finns och verkligen händer är så oväsentligt nu förtiden att man kan påstå att det inte finns. Det existerandes uppgift är bara att förmedla de tecken och symboler som har betydelse för oss, att producera ett sken av verklighet. Det är på skenets nivå vi agerar, inte verklighetens. Så hävdade han att (det första) Gulfkriget inte ägde rum (eller, mindre spektakulärt, inte var något verkligt krig), eftersom själva poängen med det inte var att föra krig utan att ge sken av att föra krig. Nu börjar jag bli benägen att förneka existensen av en hel Gulfstat på samma sätt.

Jag talar om Dubai. Nu, när jag halvt om halvt ofrivilligt befinner mig där har jag börjat få nytta av Baudrillards idéer. Första gången som jag besökte Dubai, för ett år sedan, tyckte jag aktivt illa om det. En mängd skrytbyggen uppställda i öknen. Fontäner, fyrverkerier, årlig shoppingfestival. Allt är konstgjort för att se bra ut, för att vara tilltalande, imponerande, roligt, trevligt eller underhållande. Nu, andra gången jag kom hit, stod valet mellan att fortsätta att läsa på och försöka förstå detta samhälle i grunden och fortsätta att ogilla det, eller att i Baurdrillardska termer bestämma mig för att det inte finns på riktigt. Lite väl vågat, men på ett plan fungerar det. De blinkande skyskrapor och världens-högsta-torn som jag ser genom fönstret när jag skrivet detta kunde lika gärna vara en kuliss. Eftersom jag inte gillar dem kan jag lika gärna anta det. Lite otacksamt mot värdparet som betalar arton tusen kronor i månaden i hyra för en lägenhet med utmärkt utsikt är det ju, men jag behöver ju inte säga det till dem.

Dubai gör sitt bästa för att framställa sig som en upplevelsemaskin till den grad att man med lite ansträngning kan intala sig att det är en sådan man befinner sig i, och alltså inte behöver ta något man ser eller hör på allvar. Åtminstone för dem som har gott om pengar (eller snyltar på någon som har det). Här lever jag ett så bekvämt liv här med gym på sjuttonde våningen, pool på taket intill och tre balkonger i lägenheten att jag knappt behöver gå ut. Går jag ut kan jag gå till ett av många shoppingcenter med massa saker som är producerade för att jag ska tycka att de är fina och trevliga. Som konsument är ju min huvudsakliga uppgift inte att bry mig om vad varorna egentligen är gjorda av, var de kommer ifrån, vilken roll de spelar i världsekonomin och så vidare, utan vad de betyder för mig. Det blir ju mycket trevligare att fokusera på det, jämfört med att irritera sig på ett andefattigt och miljövidrigt och resursslösande konsumtionssamhälle. Om man håller blicken på skenet kan man låtsas att verkligheten bakom det faktiskt inte finns och då spelar det ingen roll hur den är. Kanske finns det människor som lever hela sina liv så. Kanske är det därför som så många trots allt gillar det här stället. Fullt nöjda med att leva i hyperverkligheten, år efter år. Att vara rik är också en konst att bemästra.

Hyperverklighet

2 kommentarer:

  1. Jag har aldrig varit i Dubai, men skulle gärna åka dit någon gång och uppleva det, särskilt efter att ha läst om din upplevelse.
    Din irritation är fullt förståelig. Men samtidigt måste jag inflika: har inte den här typen av överdåd ett värde i sig? Som en unik form av stimuli som blir en kontrast mot vardagen (särskilt om man kommer som resenär och bara stannar en kort tid). Men också, vilka är vi att bedöma det utifrån? Vad kan vi säga om den andefattighet som finns eller inte finns i Dubai? Är det tillräckligt att säga att det bara är ytterligare en konsumptionsmaskin?
    Man kan säga: Dubai är inte hållbart, det är bara en kortlivad flamma som blossat upp. Men kan inte detta sägas om allt liv? Är inte Dubai i öknen lite som jorden i vårt solsystem?

    Inte läst Baudrillard. Men jag nog att det är bättre att välja att anse att Dubai inte finns på riktigt än att göra det till ett irritationsobjekt. Att titta bort är nästan alltid bättre än att ta anstöt (såvida man inte vill förbättra eller förändra).

    SvaraRadera
  2. Jo, paradis på jorden har visst sitt existensberättigande. Jag uppskattade till exempel botaniska trädgården på Sri Lanka av den anledningen. Men personligen har jag så svårt att överse med buller, att ständigt riskera att bli påkörd, luftföroreningar, extrem värme, fula dadelpalmer och så vidare att alla sådana ansträngningar är ganska bortkastade på mig på det här stället. Därmed inte sagt att det stör mig att det finns. Jag menar, vill de ta slut på sitt fossila vatten så är det väl deras sak.

    Jag tror inte att Dubai går att reducera till en konsumtionsmaskin egentligen. Det är bara på ytan. Trots allt så lever ju ett par hundra tusen människor sina liv här permanent och de tycks leva i en besvärlig övergång mellan tradition och modernitet. Som vanligt har kvinnorna utsett till traditionens väktare medan männen har vissa friheter att utforska det nya. Vilket leder till att männen tenderar att gifta sig med utländskor vars familjer inte kräver någon hemgift (ungefär 30 procent av alla äktenskap är av den typen) vilket leder till att en stor mängd emiratiskor inte blir gifta. Måste vara en ganska tråkig lott i livet för en som har ägnat stora delar av sitt liv på att bli ordentligt bortgift. Typ såna saker verkar försiggå under ytan, men det ser man förstås inte om man inte aktivt letar efter uppgifter om lokalbefolkningens liv och leverne och till och med då är det svårt att få veta något.

    Något jag har försökt ta reda på är hur rika eller fattiga emiratierna är. Utlänningar tycks ha en tendens att anta att de har någon form av medborgarlön, men jag har inte hittat något som tyder på det. Tvärtom verkar det vara ett traditionellt klassamhälle/klansamhälle som håller på att överlappa med ett modernt klassamhälle. Så antagligen är det långt ifrån alla av lokalbefolkningen som har råd att fylla sina dagar med shopping.

    SvaraRadera