Kanske borde jag skriva någonting här. Ofta dyker tankar
upp, som skulle duga till att forma blogginlägg kring. Men jag avstår hellre.
Inte främst för att jag är lat, utan för att det är obehagligt på ett socialt
plan. Liksom de flesta människor anpassar jag vad jag säger efter vem jag
pratar med. Vid varje enskilt tillfälle försöker jag skapa mig en bild av
vilken sorts samtal jag kan ha med en viss person. Att blogga är att medvetet
bryta mot den regeln.
Att jag under ett års tid medvetet bröt mot denna regel beror
inte på att jag ser det som ett självändamål att föra ut mina åsikter. Jag tror
inte tillräckligt mycket på de rationella argumentens kraft för att se det som meningsfullt
i sig. Anledningen bakom denna blogg är enklare än så: Jag hoppades på att få
kontakt med intellektuellt likasinnade (vilket till viss del faktiskt har
lyckats). Med andra ord är denna blogg en mycket omfattande kontaktannons. Inte
efter personer att ha sex med, men efter personer att prata med.
Egentligen tror jag inte att en kontaktannons behöver vara
längre än 149 inlägg. De ger sammantaget redan som det är en alltför god bild
av vem jag är. Så ni andra som söker likasinnade och som mot förmodan misstänker
att ni skulle kunna ha något meningsfullt utbyte med mig, skriv till mig på
friintellktuell@gmail.com. Kanske
har vi tillräckligt gemensamt för att hålla kontakten med varandra. Eller har
vi det inte. Så är det med kontaktannonser. Man vet inte förrän man har provat.
