I år gjorde jag upp ett nyårslöfte: Jag ska sluta tjura.
Sluta vara principfast i onödan. Vad gör man då? Jo, man går med på Facebook.
Kanske kan man faktiskt använda den sidan till något konstruktivt, om man bara
är tillräckligt försiktig?
Som jag har förstått det går principen ut på att man ska dela
en och samma bild/kortare text med flera som man känner samtidigt. Ingen ska
känna sig alltför personligt utpekad. Socialisera utan press. Ett virtuellt
mingel. Det kan vara svårt att hålla kontakten via e-post eftersom det dels
krävs att man har tillräckligt gemensamt över tiden, dels att man i någon mån
gillar att skriva, vilket långt från alla egentligen gör. På Facebook räcker
det att man har något gemensamt vid något givet tillfälle för att man ska ha
någon form av relation. Det är ganska effektivt. Antagligen skulle jag kunna
upprätthålla kontakten med ett mindre antal personer som jag nu mer eller mindre
har förlorat ur sikte om jag bara tog den där ansiktsboken på lite större allvar.
Men jag gillar den ändå inte. För den förutsätter att man är
precis samma person inför alla man känner. Man måste vilja visa upp samma fasad
för alla, eller åtminstone en hel grupp av människor. Om inte alla man känner
råkar vara ungefär likadana, kommer man att överfalla dem med information som
man inte hade gett dem individuellt. Med min före detta träningskompis pratar
jag gärna om träning och hur rastlös jag känner mig inför att börja träna på
allvar. Men det bör vara ganska ointressant för folk som jag har träffat av
helt andra anledningar. Ska jag skriva något om mina barn? Sånt brukar jag försöka
att inte överdosera inför människor som inte har barn, så varför skulle jag
vilja överfalla dem med anekdoter från föräldraskapet just på ansiktsboken?
Antingen måste man acceptera att man säger mer än man skulle
ha sagt till folk en och en. Eller så måste man försöka finna en minsta gemensamma
nämnare mellan alla man känner på ansiktsboken. Ju större denna minsta
gemensamma nämnare är, desto mer homogen är ens bekantskapskrets på det sociala
och politiska planet. Det vill säga, ju mer homogen ens bekantskapskrets är,
desto bättre passar man på ansiktsboken. Och det är väl egentligen inte önskvärt att bara
känna människor av en och samma typ som man tar fram exakt samma sida av sig
själv inför? När jag har funnit en möjlig väg runt detta problem ska jag
posta min första statusuppdatering. Jag lovar.