Jag ar ute pa resa (i Barcelona just nu). Darav det fula sattet att skriva utan vara fina prickar och ringar.
En gang laste jag i en bok om Jean Baudrillard att i Japan finns det en form av prostitution/striptease som gar ut pa att flera kvinnor sitter runt en kund med benen isar sa att han ska kunna se riktigt ordentligt. Forfattren fragade retoriskt vad de egentligen tittade efter. Exakt vad ar det manniskor som betalar for sadant vill se?
Och vad ar det egentligen som folk som betalar for att fa se Eiffeltornet vill se? De har ju sett det pa bild hundratals ganger, varfor vill de da se det i verkligheten? Det forstar inte jag. Nar folk som jag moter ute pa resa fragar vad jag ar ute efter att se borjar jag svava pa malet. Egentligen ar det inte sarskilt viktigt vad jag ser. Det viktiga ar att se over huvud taget.
Heidegger ar kand for att ha pastatt att vi uppfattar en hammare genom dess funktion. En hammare ar fenomenologiskt sett en hammare genom att vara nagot vi spikar med, inte enbart genom dess visuella framtradelse. Men just nar man ar ute pa resa, ar detta inte langre riktigt sant. En hammare i en frammande miljo ar inget som jag far hamra med. Och jag vet for ovrigt inte vad som ska hamras och hur. Kanske kan jag gissa att hammaren ar till for att nagon annan ska hamra med den, men for min del ar det bara nagot som ska tittas nyfiket pa.
Att man faktiskt kan anvanda ogonen bara till att titta med, utan att tolka in en subjektiv anvandning i allt, ar nagot man glommer en aning nar man ar hemma i sin invanda miljo dar man alltid har nagot att gora. Dar har man alltid har mojlighet att gora nagot vettigt och bor darfor gora nagot vettigt. Det ar ens plikt att omedelbart tolka in en anvandning i alla ting, utifran en given social roll. Da glommer man att man faktiskt ocksa kan betrakta saker och ting som rena framtradelser. Atminstone som mer rena framtradelser an nar man ar mitt uppe i det vardagliga livet. I langden skulle nastan alla antagligen bli vansinniga av att titta utan att delta, av att inte ha nagon subjektiv anknytning till varlden. Men for en kort tid kan man ta ett steg ut fran sitt vanliga sammanhang for att upptacka att man fortfarande kan se.
En gang laste jag i en bok om Jean Baudrillard att i Japan finns det en form av prostitution/striptease som gar ut pa att flera kvinnor sitter runt en kund med benen isar sa att han ska kunna se riktigt ordentligt. Forfattren fragade retoriskt vad de egentligen tittade efter. Exakt vad ar det manniskor som betalar for sadant vill se?
Och vad ar det egentligen som folk som betalar for att fa se Eiffeltornet vill se? De har ju sett det pa bild hundratals ganger, varfor vill de da se det i verkligheten? Det forstar inte jag. Nar folk som jag moter ute pa resa fragar vad jag ar ute efter att se borjar jag svava pa malet. Egentligen ar det inte sarskilt viktigt vad jag ser. Det viktiga ar att se over huvud taget.
Heidegger ar kand for att ha pastatt att vi uppfattar en hammare genom dess funktion. En hammare ar fenomenologiskt sett en hammare genom att vara nagot vi spikar med, inte enbart genom dess visuella framtradelse. Men just nar man ar ute pa resa, ar detta inte langre riktigt sant. En hammare i en frammande miljo ar inget som jag far hamra med. Och jag vet for ovrigt inte vad som ska hamras och hur. Kanske kan jag gissa att hammaren ar till for att nagon annan ska hamra med den, men for min del ar det bara nagot som ska tittas nyfiket pa.
Att man faktiskt kan anvanda ogonen bara till att titta med, utan att tolka in en subjektiv anvandning i allt, ar nagot man glommer en aning nar man ar hemma i sin invanda miljo dar man alltid har nagot att gora. Dar har man alltid har mojlighet att gora nagot vettigt och bor darfor gora nagot vettigt. Det ar ens plikt att omedelbart tolka in en anvandning i alla ting, utifran en given social roll. Da glommer man att man faktiskt ocksa kan betrakta saker och ting som rena framtradelser. Atminstone som mer rena framtradelser an nar man ar mitt uppe i det vardagliga livet. I langden skulle nastan alla antagligen bli vansinniga av att titta utan att delta, av att inte ha nagon subjektiv anknytning till varlden. Men for en kort tid kan man ta ett steg ut fran sitt vanliga sammanhang for att upptacka att man fortfarande kan se.
Ja jag håller med dig, vad får man ut av att bara titta på någon som särar på benen? Fast jag förstår inte vad man får ut av att gå till en hora och ha sex heller, för är det inte lättare att bara göra det själv hemma?
SvaraRaderaDet handlar väl om makt eg, att de går igång på att tvinga någon till underkastelse med hjälp av pengar?
Och jag förstår inte heller det där med Eifeltornet. Nu har jag iofs varit uppe i Eifeltornet, men det var inte mer intressant än att sitta hemma och se på Tv typ. Fast jag är ju inte så rese-intresserad heller. Jag tror att min fantasi är tillräcklig för att jag ska få så stora upplevelser av att bara kolla på filmer och läsa böcker och sånt. Men jag vet inte.